Aftonbladet – 23 augusti 1841, sida 3

fasthålla härfvan, som småningom halkat ned på golfvet; hon böjde sig icke för att taga upp den. En drömmande melankoli syntes uppstå hos henne så väl genom den berättelse hon slutat, som genom vakandets möda; hennes ansigte blef blekt som marmor. Hon tänkte säkert icke mer på sig sjelf, men på osynliga englar. I detta ögonblick hördes den sjuke begära dricka, och hans röst väckte henne ur hennes domning. Garnnystanet hade trillat ned i elden och var halft uppbrändt. Så går det när man ger sig att berätta historier, sade hon i det hon tog upp nystanet. Gud straffar oss derför.s Min syster, Pulchrie, jag dör af törst, hviskade C; hör ni mig då inte?x Pulcherie! ropade jag; jag har sålede; icke misstagit mig. Ni är då Puleherie? Tyst, sade hon, i det hon lade fingret på munnen. Sjukvakterskor kunna berätta hvarandra sin lefnadshistoria.n Min är mindre helig och mindre förtjenstfull, min syster. Förvara ert kors efter prinsessan Elisabeth, men lemna mig detta garnnystan? Hon gjorde ett lindrigt motstånd, men lemnade mig sedan nystanet, ehuru halft förtärdt af elden. Dagen började gry och spridde sitt blågrå sken öfver de hvita sängomhängena. Jag bad systern om tillåtelse att få kyssa hennes hand och jag gick bort stoltare, än om en drottnings hand vidrört mina läppar. Garnnystanet, som jag sorgfälligt förvarat bland mina samlingar, har från denna dag fått sin plats emellan en eskiss af Greuze och en medaljong af Florian, som afled i Sceaux några månader aftar dam Ada thanmidar NOTA