GARNNYSTANET. ) NOVELL AF ROGER DE BEAUVOIR. Vv. Men tiden skyndade; Pulcherie påminde sig, det hon hade intet ögonblick att förlora; hon öfvertänkte något medel, att förmildra det slag, som hennes närvaro skulle gifva Greuze. Men det var för sent och hon befann sig redan j hans väg, ty han hade med sin vän stigit upp och kom emot henne. Min morbror,, sade hon, ni måste genast följa mig; en. högst vigtig angelägenhet fordrar er närvaro hemma.n Greuze hade hastigt skiftat färg, då han blef henne varse; han hade utseende af en brottsling, som blifvit gripen på bar gerning. Det föll honom likväl icke in, att Pulcherie kunnat hörs hans ord. Han tryckte Sylvestres hand, hvars motsträfvighet han ännu hade att besegra, för att förmå honom emottaga penningarna, hvarefte: han steg upp i vagnen med Pulcherie. aNå väl, mitt barn, hvad vill du mig? sade han; chvad är det för en vigtig affår? Ni har bedragit mig, min morbror; ni hal inte omtalt för mig alla de olyckor, jag brag öfver ert hus.n sHvilka olyckor då? frågade Greuze, som mer förskräckelse tänkte på, att Pulcherie kunna höra honom. Att ni är ruinerad, min morbror; jag ve! det nu alltför väl.n aHvem har sagt dig det I ropade Greuze; jar år rik, du saknar ju ingenting! ) Se Aftonbladet N:ris 188, 189, 190 och 492.