stund af bedröfvelse. Ack, min mor, hvarföre skickade du mig hit! När jag tänker på hvad Hertiginnan af Bourbon sade till min morbror härom dagen: man vågar inte beskydda Grewuze, men man vågar hota honom med utmätning, med fängelse, med, hvad vet jag allt! Ack, jag skall se och tala med honom. Vagnen for nu förbi en liten trädgårdsmur; Pulcheries hjerta klappade häftigt. Det är här, sade hon, som Sylvestre bor. Det är under dessa almar jag så ofta hvilat och hemtat svalka; om bara min morbror är ännu qvar hos sin vän!s Sylvestres hus utgjorde hörnet af bulevarden; Pulcherie skyndade öfver gården och nalkades almarna. Hettan var stark. Nu stannade hon och hörde sitt namn nämnas.v Jal sade Greuze, i det han med ett slags vrede flera gånger kastade på bordet några al de guldstycken han medfört: Ja, Sylvestre, jag har verkligen rätt att förakta detta guld, när jag tänker på att det kommer från Fronsac! Var det mot honom du drog värjan, var det inte så? Han ville föra bort en ung flicka!, Det var Pulchriel Och du har inte talt om det! Det finnes väl flera saker, kära Sylvestre, som jag, din älskling, din adoptive son,inte har sagt dig. Mar jag omtalt för dig mina sömanlösa nätter, mitt arbete och min sorg, då jag lemnade Pulcherie, för att förtjena hennes grannlåt för morgondagen, och låta henne tro på min rikedom? Många gånger ser du, har jag, som här står, bedragit det kära barnet; många gånger har jag gått hemifrån och sagt henne att jag