Aftonbladet – 21 augusti 1841, sida 1

om sig sjelf okunnig själsöppenhet. Hertigen af Penthievre, som nu närmade sig till dem, störde hennes lycka., Chevalier Florian, sade han till en ung man, här äro några af edra kamrater från Bapaume, som söka er, för att genom er bemedling få inträde vid herr dArgentals teater, der ni sjelf spelar i en af edra pjeser. Ni vet, att jag gjort mig det till en lag att icke bivista någon representation der, men sådant är inte något skäl att beröfva de der herrarne nöjet deraf. De vänta på sina biljetter. Dervidpresenterade hertigen för riddareu flere af hans gamla vänner från artilleri-skolan. Den unge mannen tryckte hjertligt deras händer, men Pulcherie ensam upptäckte i hans sköna anlete ett lätt moln af sorgsenhet. Han förlorade sig snart bland hopen jemte de nykomne, icke utan att på den unga flickan kasta en blick af saknad., Greuzes röst väckte Pulcherie ur den tankspriddhet, hvari denna företeelse sänkt henne. Nu tilltalades morbrodren af hertigen af Fronsac, som frågade honom om priset på detta nya arbete. aFör er, herr hertig, blir det fembundra louisdorer, svarade målaren i det han på honom fästade en genomträngande blick, som när han ville, gaf hans anlete ett uttryck al bitter ironi.n Femhundra louisdorer! må vara, återtog hertigen, i det han gaf ett tecken åt sin intendent, som följde honom, samt tillade med låg röst i: Greuzes öra: Det är er hämd för värjstinget, är det inte sannt, hr Greuze? Hvar och en i sin ordning; det är väl pareradt.