Aftonbladet – 20 augusti 1841, sida 2

att pett nytt förbund skall slutas emellan börgarena och armeenx. Alla den unga drottningens kammarherrar haf-! va begärt afsked, troligen i anledning af gardets upplösning. Deremot berättas det nu, tvärt: emot hvad gårdagens post förmälte, att general Minas enka verkligen emottagit guvernants-; platsen hos Isabella, samt åtföljt henne och hennes syster på deras promenader. General Narvaez har förklarat, att han ej kan: intaga sin plats i senaten, hvars ledamöter för-:! närmat regentinnan och dermed kränkt konstitutionen och rikets lagar. Senatorerne lemna för öfrigt, den ene efter den andre, staden, så att kammaren ej kan bli fulltalig; de deputera-:! de göra detsamma, och sessionen lärer således snart, de facto, upplösa sig sjelf. I FRANKRIKE. ) Enligt underrättelser från Kirchberg, har her-! tigen af Bordeaux brutit af sig benet, vid ett! fall från hästen. Anläggningen af det första förbandet skall hafva skett med mycken vårdslös2 äv . het, men ea sednare och skickligare behandling. har aflägsnat all fara. I Toulouse fortfar att vara lugnt, men derjemte fortfara äfven protester mot de fiskaliska! åtgärderna att ingå från nästan alla Frankrikes städer, cch sednast från Dijon, S:t Quentin cch S:t Omer. Från Afrika berättas, att general Lamoricier nödgats retirera till Mostaganem, hvarunder hans arrier-garde blifvit ständigt oroadt af Abd-elKader, som för detta ändamål samlat 5 till 6000. hästar och 43500 man fotfolk. ENGLA ND. Följande reflexioner öfver ställningen i detta land läsas i en korrespondensartikel från London i Preussiska Statstidningen, och sakna icke sin märkvärdighet med afseende på de källor, hvarur man kan föreställa sig, att det officiella bladet i Berlin hemtar sina underrättelser: Äfven den mest förbittrade partiman kan icke neka, att det elfvaåriga Whigherraväldets snara nedgång sker med en glans, hvaraf det icke: alltid gjort sig förtjent genom sina handlingar. I den yttre politiken har eleven och öfverlöparen från den gamla Pitt-Grenville-Liverpoolska skolan, Lord Palmerstons djerfva men lugna uppträdande, hvilket blifvit krönt med den fullkomligaste framgång, åtminstone under den sista tiden af 4 !, år, varit sådant, att äfven den mest nogräknade statsman icke skall dervid fisna något att klandra. Frankrike, som så länge visade sig stött, har slutligen åter igen inträdt i de 4 andra stora makternas förbund, och, jemte en betydlig ökad statsskuld och befästningar, dem man icke rätt vet huru man skall anse, har denna makt dock en vida talrikare flotta, en rik krigsmateriel och en armee, som kan anses vara på krigsfot. I bakgrunden af detta alltid färdiga anfallsvapen lurar den, genom sårad fåfänga, skärpta krigslusten hos nationen, ja till och med bos samtlige prinsarne af blodet, och kan endast med möda motvägas af Konungens och hans gemiåils förstånd och verldserfarenhet. Att med sådana elementer doek hafva hållit detta land ifrån ett krig, hvilket skulle hafva stört verldsfriden, blifver alltid Lord Palmerstons och hans. outtröttliga verksamhets stora förtjenst, den hans efterträdare i kabinettet visserligen tacksammast bland alla skola erkänna. Ty Fransmännens sinnesstämning, kriget i China och de invecklingar, till hvilka högsta domstolens i NewYork oförsvarliga förfarande emot MLeod lätt kan leda, äro visserligen omständigheter nog, på hvilka Lord Aberdeen kan få öfva och stärka sin skicklighet och affärsvana. Det yttre läge, hvari Whigs försatt England, synes således lysande nog, och genom Drottningens och hennes hofs nyss slutade besök på de förnämste Lordernesoaf detta parti slott, hvarigenom monarkinnan visat sina personliga tänkesätt, har en triumf biifvit detta parti beredd, som i sanning står i en egen kontrast till den annalkande katastrofen. Men dessa Drottningens personliga tänkesätt skola i den; närmaste framtiden -så mycket starkare träda i dagen, som det är oOnekligt, att de för det mesta unga män, hvilka omgifva henne både i förvaltningen och inom hofvet, besitta en älskvärdhet,; hvaraf saknaden hos de mera ålderstigna Tories torde konima att kännas på ett mindre behagligt sätt. I det inre kunna visserligen alla nu skildrade gynnande sidor icke dölja den egentliga sjukdom, hvaraf landet lider, och emot Ihvilken det är fara värdt, att ingendera af de båda partierna besitter något universalmedel. iDet sedan flera år fortfarande och genom många obetänkta åtgärder ökade missförhållandet emellan statens utgifter och inkomster, hvilket ämnu ytterligare ansenligt måste tilltaga genom det ofantligt kostsamma kriget i China, geinom Irlands betänkliga ställning, denna varnande straffdom för Englands sex sekler gamla synIder, och de svåra utsigterna för den blifvande dskörden — allt detta är uppgifter af den svåTraste beskaffenhet, hvilka den nya ministeren Tfår att lösa, och för hvilka, såsom det synes, iknappast torde finnas råd. Ty brist på mognande sul och de täta regnskurarna hindra sä: izbergning, under det, såsom man försäk j j j .årar, endast spanmål för 6 veckor finnes i lanådet, och det måste till den 49 Augusti, då partlamentet sammanträder, bestämdt vara gifvet, om och huru mycken spannmål vi blifva nödsakade att köpa och dyrt betala i främmande t sg Händes. Afgörandet af denna fråga, af hvilken,