RR RTR undrade hans ögon, som ännu glödde af stridslust och lyste i skymningen lika tvänne eldkol. Var inte rädd; han är min vanlige modell. Hertiginnan af Bourbon har denna afton fått det infallet att låta honom presenteras för sig och vi kommo båda två tillbaka från Palais-Bourbon då jag träffade er., Sedan Piutarque slickat Pulcheries vackra händer, tog han vägen till en låg sal, der en gammal. piga, med ett ärbart utseende, höll på att duka ett bord.: Jag väntade er icke så fort tillbaka, Herr Greuae, sade pigans Ni skulle ju supera hos Hertiginnan af Bourbon, som ni sade ? Ja visst, Therese, men jag ändrade beslut, och äter nu hemma. Du kan servera 0ss i min atelier, mig och det här vackra barnet. vÄr det så? Ännu en modell som ni för hem! En modell till er bild af oskulden — som ni aldrig fir färdig! En oskuld vid midnadstid,! mumlade hon mellan tänderna, fortsättande sin betraktelse. Vid namnet Greuse, kände Pulcherie sina knän svigta; hennes hjerta började förfärligt klappa och hon kunde icke utan möda stiga upp för trappan. En god eldbrasa lågade i rummet och spridde ett fladdrande sken öfver möblerna och taflorna derstädes. I början kunde Pulcherie ingenting urskilja och förmådde med möda bålla sig uppe. Hon kastade sig genast i en stor ländstol, som hennes värd satte fram åt henne. Han lemnade henne några ögonblick ech gick in i nästa rum, förmodeligen för att sjelf förbinda sin hand, som han ej ville att Therese skulle få se, emedan han fruktade hennes anmärkningar. Dessa ögonblick gåfvo Pulcherie lid att hemta sig. Småningom vande sig hennes öga vid rummet och hon förmådde betrakte föremålen derinnom. Det var ett temmeligen stort rum, men hvars äggar det var nästan omöjligt att arskilja un