ESS 5 RNA anteri. Den unga fickan erfor vid hans ord en mängd dittills: obekanta känslor; en blandning af förvirring, nöje och förvåning. Annu upprörd vid minnet af den fara, hon undgått, visste det stackars barnet ieke, huru hon skulle änse sin: försvarare; hon nedslog ögonen och höjde dem åter upp mot honom. Hon insåg, att hon ej -behöfde :blygas, emedan hon hade ingenting att. förebrå sig, och likväl darrade hon — — Lugna er, sade hennes beskyddare mildt. Ni är sårad, min herrel ropade hon, då hon såg honom dölja sin högra hand inom västen. Det betyder ingenting; bara en liten skråma — — — hvar bor ni och hvart vill ni jag. skall föra er,? Hvart som helst, min herre, hvart som helst. blott jag icke nödgas vara hos fru Poitevin! Är det hos denna qvinna m bott? Det är jå1edes hos henne-som hertigen af Fronsac sett er ? Pulcherie nedböjde hufvudet. Den ovärdige, den nedrige! Det är sant; det ir hos henme han spelar Yhombre eller cadrille efter badet! Han väljer väl sin tid dagen före marskalkens bröllop! Nu äro vi hemma hos mig, jag lofvar er fullkomlig säkerhet; vill ni tiga in här? Dessa ord sades med ett sådant uttryck af redlighet, att Pulcherie, oaktadt sin oro, att vid lenna tid på dagen finna sig ensam med en okänd, likväl icke tvekade att följa honom. Han erbjöd henne sin hand med en förnäm mans be lefvenhet, fattade portklappen till ett gammalt hus, som låg i hörnet af gatan Saint-Germain les-Pres, och porten tillslöts efter dem, då man hörde en hund skälla.n Och Plutarque, min Gud, och Plutarque som. ag glömde! Han har helt visst följt hyrvagen! Der är er andre försvarare, mamsell, sale han i det han klappade hunden som sme-! ande hoppade omkring bonom, Pulchårie be