RER :-Hertigen ber om ett ögonblicks samtal, sade löparen, som nu återkom, till fru,Poitevin. Hon begaf sig åstad till hertigen. -:i En fjerdedels -timma derefter. kom, han ur badet, ined: en lugnare uppsyn; ett sardoniskt leende sväfvade på hans: läppar. :-Då han kom. framför disken, sade han några smickrande ord till Pulcherie och-ville till och med kyssa Hennes: hand; Pulcherie drog den likväl. undan med värdighet, och han gick, sneglande på henne öfver högra axeln, hvilken satt litet lägre än iden venslra. I Samma afton satt Pulcherie i emottagningsrummet, lutad mot fönstret och sorgsen betraktande Seinens vågor, som långsamt halkade förbi badskeppet. Kanhända tänkte hon just då på sin gamla mor och sin morbror, som hon förlorat, ty dess långa ögonhår voro våta af tårar. Oförmodadt kände hon sig fattad af:tvenne.starka. armar; hon ville skrika, men en näsduk hölls för hennes mun. Det var en söndag, vid mnattens inbrott ech allt husfolk var borta, med undantag af hr Poitevin. Puleberie hörde snart förtviflade rop från denne, som hennes röfvare förmodligen instängt i köket. Det stackars barnet hade äntru ögonen oförbundna och hon kunde således med fasa se, i hvilka händer hon fallit. Den, som var de öfriges anförare, gjorde en rörelse med handen, hvarvid hans kappa öppnades och derunder syntes en rik drägt. En vagn väntade vid stranden; lyktorna, som med möda brunno i blåsten, kastade blott elt svagt ljus och regn började falla istora, glesa droppar. aSkynden eri ropade vagnens egare. Till hotelet! sade han halfhögt åt ene betjenten. Pulcherie, som till hälften bars af karlarae, bade. redan foten på vagnssteget. aStanna och försvara er, hr de Fronsacl roropade en obekant, som störtade emot hertigen, med värjan i handen. Han hvisslade åt en vacker pudel, som följde den hyrvagn, byar: han