Aftonbladet – 19 augusti 1841, sida 1

slå sig ut i veriden, att oskyldigtvis göra sig vänner och sådant endast genom tillbjelp af sir figur; Pulcherie kunde imedlertid aldrig först? hennes föreläsningar. Ni kan väl begripa, att fru Poisevin ocksi förskaffade henne romaner; de hon först liste tröttade henne; de voro några af dessa hvars dagliga och obetydliga böcker, hvari de mylo!ogiska allegor:erna voro alltför triviala, att icke väcka henues afsmak. Pulcherie läste dem likväl med flit, för att icke behöfva lyfta upp ögoven på den ständigt nya krets, som omgaf henne; men sedermera kommo andra, hvilka, ehuru bon icke trätt förstod meningen deraf. förorsa kade henne en dittills obekant oro. Deri tala des om kärlek; passionen gick i förväg famföl de inkast, som ett okonstladt hjerta kunde göra och triumferade från första sidan med sällsyn! djerfhet. Pulelerie mera förskräcktes än roades af denna lisning: de kastade henne in ien krets af föreställningar, som bon ieke vigade naltas utan alt darra. Den unga flickans skyddsengel vakade likväl öfver henne; hennes mor hade rådt henie vid afresen, att läsa sina böner mins en gång om dagen; detta lifvets cch frälsningen. jord var lyckligtvis ett motgift mot förderfvet Hon läste sålunda flera gånger igenom sin bön bok, som det anstod en ärlig flicka från Nor mandie; fru Poitevin knotade deröfver. oeHvad tjenar det till; sade hon, att affckterc en sidan andskt? Ni skref i går till kyrkoherden i S:t Roche, som, efter hvad, ni säger, känrer er familj; men ni bör veta, att kyrkoherden inte svarar mamseller; det skall ni få se händer er också! eDen elaka qvinran hade sina skäl att tal på det sättet; bon uppsmpappade nämligen ell: Pulcheries bref, till och med dem, som det stac kars barnet skrifvit till sin mor, från hvilker hon, till sin förvåning, icke heller fick någo svar. Nedslagen vid underrättelsen om Greuze