Aftonbladet – 18 augusti 1841, sida 3

BLANDADR ÄMNER. — Dost MABOMED KHAN i CALCUTTA. Läsarer känner af hvad förut varit meddeladt i denna tidning, att förre regenten i Kabul, Dost Mahomed Kban, som måst lemna sin plats åt den af England beskyddade Schach Schudscha, efter en förlorad träffning lemnat sig i Ergelsmännens våld och blifvit förd till Calcutta. På Drottning Victorias födelsedag, den 24 Mej, gaf general-guvernören Lord Auckland en lysande föte, till hvilken Dost Mahomed Khan var inbjuden. En tidning, som utgifves i Calcutta, berättar om denne ex-monarks uppträdande vid detta tillfälle följande: Ex-Ameer Dost Mahomed Khan var naturligtvis det stora lejonet för aftonen. Hvad skulle icke Lady Jersey eller Lady Londonderry hafva gifvit för ett sådant lejon! och han uthärdade med ett berömvärdt tålamod och artighet sällskapets gapande och spejande blickar. Han satt en stund bredvid Lord Auckland och njöt i fullt mått af den vanliga språksamhet, för hvilken denne Lord är så ryktbar. Dereftier satte han sig att spela ett parti schack med Miss Eden. Hans artighet tillät honom icke att vinna första partiet, men i det andra gjorde han henne matt efter ett par drag. Han sade, att han skulle gjort gamle general Sale matt i Kuhbistan också, om ej hans sekundant varit så verksam med sin pennirgpung. Då ban tog Miss Edens sista häst, anEN han med ett smålöje, att Engelsmännens hästar alltid snart lemnade fältet. Jan — sade Miss Eden skrattande — men vi förstå deremot att taga edra torn. — Åhl, — svarade Dost Mahomed glädvgt — ;men om fadren varit der i stället för sonen, så skullen J icke hafva hört mycket talas om eder seger vid Ghuznaee. Samtalet emellan Dost Mabomed och general-guvernören var i hög grad intressant. . Det angick hufvudsakligen Engelsmännens seder och bruk. Ex-monarken var serde:es nyfiken att få veta hvad det var, som kavaljererne sade sina damer under uppehållet i dansen, och generalguvernören befallte kapten Nicholson, att nalfhögt göra reda för hvad, som passerade emellan Mr — och Miss —, hvilka händelsevis hade sin plats helt nära Khanen; men denne afbröt kaptenen snart med den anmärkningen: Ni tadlen oss Muselmän, för det vi siga, att våra qvinnor icke hafva några själar, och likväl talen J Engelsmän till edra, som voren J fullt öfvertygade om sanningen af hvad vi säga. ! — ETT TVUNGET INCOGNITO. Vid Clyde-flodens strand. helt nära Glasgow, gick nyligen en välklädd herre i floden, för att bada, sedan han i gräset vida flodbrädden aflagt sina kläder. Före honom plaskade omkring i vattnet en person, som icke tycktes bafva varit afsköljd hela denna sommar. En liten stund derefter steg denne sednare upp ur floden, tog vägen till stället, der gentlemannen lagt sina kläder, tog dem sans facon på sig och gi-k sin väg i största hast, utan att ens kasta en blick tillhaka efter de trasor, i hvilka han kommit dit, och hvilka, i brist på bättre, nyss förut gjort tjenst såsom kläder. Sedan gentlemannen tagit sitt bad steg han upp och gick till stället, der ban lagt sina kläder; men hvem målar hans bestörtning, då han, i stället för dessa, fann en hop smutsiga trasor, knappast värda 6 pence — en jacka med hål på arm bågarne, och ett par benkläder, så söndriga, att det nästan hade behöfts en karta, för att lotsa benen in i dem. Med dessa nedsmorda plagg i handen, stod han der och gapade på,dem, med en förvåning, som hade någonting så löjligt, att de personer, hvilka händelsevis råkade vara närvarande, ej kunde afhålla sig från skratt. Men saken kunde icke hjelpäs; en person, som står naken och frusen på stranden af Clyde, är glad att få gripa till hvad kläder som heldst, huru dåliga de än må vara; och vår gentleman utgjorde icke något undantag härifrån -— han nödsakades draga på sig den usla drägt, som tjufven haft godheten lemna qvar, och skyndade till staden så fort som möjligt, genom sin kostym fullkomligt oigenkänlig för hbvar och en bekant, som bändelsevis kunde möta honom på vägen.