Aftonbladet – 17 augusti 1841, sida 3

— såsom vi ofvan visat och hvilket ett ögon-l kast på förhållandet skall bestyrka — staten i sjelfva verket icke af desse 3500 man har mera nytta, än af 400 medelmåttige arbetare, hvilka på sin höjd skulle kosta 20,060 Rdr, men staten derför gifver ut 400,000, så kostar det arbete, som skulle åstadkommas med ett ordinärt dagsverke året om, på detta sätt minst 41000 Bro. Man torde häraf finna alldeles obestridligt, det staten, långt ifrån att hafva sitt arbete för bättre pris, än den enskilde, tvertom betalar det aldraminst fem gånger dyrare, och att han således är en ganska dålig räknare. Hela båtsmanshållet i riket utgör för närvarande icke fullt 7,000 man. Desse kunna icke lemna en större arbetsstyrka på de serskilda stationerna, än ungefär 2000. När nu dessa kunna antagas kosta rotehållarena och kronan tillsammans 430 eller minst 400,000 Rdr Bko, men effektivt icke förrätta mer arbete för staten, än ungefär 400 frie arbetare, hvilka på sin höjd skulle kosta 80,000 Rdr, så följer häraf, att om båtsmanshållet indrogs och en vakansafgift i stället erlades, skulle staten derigenom, med användande af fritt arbetsfolk, hafva en besparing af minst 300,000 Rdr Bko. Härtill kommer rotehållarenas vinst, för hvilka kostnaden af båtsmannens underhåll i allmänhet visst icke aflöper med 30 Rdr Bko om året. Den moraliska vinsten kan väl icke upptagas i siffra, men är säkert icke mindre. Man föreställe sig blott hvad redbar nytta skulle uppkomma för landtbruket, näringarna och den allmänna sedligheten, om ett par tusen friske karlar i sina bästa år, som nu i de stora städerna vänjas vid dagdrifveri oeh alla de laster och oseder, som der kunna inhemtas ), i det stället fingo i sina hemorter använda sin oförderfvade kraft på jordens odling och andra nyttiga yrken, samt att staten deremot kunde anvisa arbetsförtjenst och sysselsättning åt en hop fattige, som ru sakna den, och som antingen falla den enskilda eller allmänna välgörenheten till last eller bli kandidater för fängelserna och korrektionsinrättningarna. Man torde kanske invända, att båtsmanshållet är nödvändigt för flottans behof vid infallande krig. Härtill svara vi: att båtsmännen icke äro någre sjömän, annat än så vida de under någon kommendering om bord på kronans fartyg tillfälligtvis inhemtat någon sjövana, att de, sådane de af roten prästeras, endast äro vanlige bonddrängar; alt desse på sin höjd 7000 bonddrängar, som icke äro en hårsmån bättre, än lika många beväringsskyldige, som kosta ingenting, under 25 fredsår, hvilka man öfverhufvud kan antaga för hvarje krig, kostat staten den lilla, artiga summan af minst 7 å 8 millioner riksdaler, hvarmed verkligen något bättre kunnat uträttas. För öfrigt måste här, liksom i fråga om armeen, gälla den ganska enkla satsen, att när landets invånare åtagit sig att sjelfve gå i fält, måste den skyldighet, att hålla soldat eller båtsman, de åtagit sig, för att slippa den personliga tjenstepligten, upphöra, och att bland beväringen säkert ett lika stort antal sjövane ynglingar skulle kunna utletas, som desse, för det mesta i sjötjensten alldeles okunnige båtsmän. En förändring med bålsmanshållet vore följaktligen en verklig välgerning för det allmänna, och denna förändring kan och bör blifva af ett enda slag, nämligen dess totala indragning. I sammanhang härmed erinra vi om ett, flera gånger förut behandladt ämne, men som ej nog ofta kan vidröras, nämligen Stockholms stads båtsmän och jagtvarfvet. Båda delarna äro endast till för Kongl. hofvets behof. Jagtvarfvets farkoster användas endast för hofvets rodd och och Stockholms båtsmän endast som roddare och bandräckning vid det Kongl. köket. Det synes likväl billigt antingen, att hofvet sjelf för sitt anslag hestrider sin rodd och sin köksuppassning eller, om sådant ej kan ske, alt dessa båda artiklar ordentligen öfverfiyttas på första hufvudtiteln, dit de egentligen höra. — Som man om dessa och dylika saker väl kan skrifva, men ingenting åtgöra, har man velat lögga dem tillkommande riksdagsmän på hjertat, i hopp, att någon gång en riksdag infaller, då någonting kan uträttas för det allmänna. Till dess är det godt alt bidrag samlas till det stora förrådet af brister att afhjelpa och oformligheter att rätta. ) Härjemte bör man veta, att desse karlars belägenhet under sin tjenstgöringstid är ingenting mindre än afundsvärd. De hafva mindre aflöning, än garnisonssoldaterne, utan att, som desse, någonsin ega ledighet till enskild arbetsförtjenst. För sina 6 sk. Bko få de väl mat, men hvar och en kan göra sig ett begrepp om, huruvida denna föda kan vara tillräcklig för en ung, frisk karl, som går i dagligt arbete. Det aldrabästa beviset är, att sjöportionen kostar staten dubbelt så mycket eller nära 49 sk. Bko. De befinna sig således, under sin arbetstid, i en fortfarande svältkur! RLANDADE ÄMNEN. KONUNG GUSTAF IH. Följande insända artikel i Skara tidning, e