de angå KämnersRätter, böra lämpas på RådstufvuRält, såsom i de förras ställe utgörande förste domstol i stad; äfvensom alla de bestämmelser, hvilka, genom särskilta Kongl. resolutioner, i afseende på en del RådstufvuRätter, gifne; äro derom, att emot deras domar tj finge vädjas, der hufvudsaken ej ginge öfver ett visst värde, till all kraft och verkan upphäfvas. i För öfrigt förutsatte Högsta Domstolens bemälde ledamöter, att, derest Kongl. Maj:t täc-; kes aflåta ifrågavarande kontraproposition, det varder derå utmärkt, att på sätt Rikets Ständer: hemställt, Stockholms RådstufvuRätt, då den: handlägger tryckfrihetsmål, benämnes KämnersRätt, så länge tryckfribetslagens lydelse det for-; drar, äfvensom att i samma proposition uppre-! pas hvad Rikets Ständer sjelfve föreslagit derom, att Kongl. Maj:t skulle äga framdeles be-: stämma tiden för lagförändringens inträdande i verkställighet, utan hinder af hvad förslaget i denna del innehåller. i Slutligen ansågo desse Högsta Domstolens le-, damöter sig jemval böra fästa Kongl. Maj:ts nå-; diga uppmärksamhet derpå, att, i händelse de, i lag och författningar meddelte stadganden om. summa appellabilis upphäfdes i afseende på de. allmänna domstolarne, syntes äfven sådane nu gällande stadganden för vissa serskilta domstolar, såsom BergstingsRätter, Konsistoria Academica och HaillRätter, böra, derest sistnämda domstolar varda bibehållne, undanrödjas, ehuru frågan derom syntes kunna serskildt, utan Rikets Ständers medverkan, behandlas. Härvid tillade för sin del JustitieRådet Backman: Då jag år 1827 såsom ledamot deltog i den granskning af förslag till allmän civil-lag, som derstädes då förevar, instämde jag med dem, : hvilka påyrkade LagmansRätternes bibehållande. Jag föreställde mig, att domstolarnes nuvarande organisation redan hos nationen tilivunnit sig en sådan helgd, att någon ändring derutinnan icke allmänrneligen efterlängtades; och jag trodde, att derest LagmansRätternes verksamhet upphörde, skulle rättegångsärenderne så tilltaga inom HofRätterne, att den genom LagmansRätternes indragning påräknade skyndsamhet i lagskipningen ginge förlorad, så framt icke ledamöternes antal i HofRätterne flerdubblades, hvilket åter icke kunde ske utan betydliga årlige utgifter för Statskassan.n Under de tretton år, som scdermera för flutit, har jag likväl i denna fråga kommit till en annan öfvertygelse. Vid innevarande riksdag liksom vid de två föregående, hafva Riksens Ständer för deras del beslutat LagmansRätternes indragning. Deraf finnes att allmänna rösten ej vidare förordar LagmansRätternes bibehållande; äfvensom af Ständernes vid tre riksdagar oförändrade åsigt i detta ämne, man torde få leda den slutsats, att, i händelse Kongl. Maj:t i nåder gillar Riksens Ständers nyssnämnde beslut om LagmansRätternes indragning, skola Riksens Ständer icke undandraga sig bevilja de anslag, som i sådant fall kunna, för en nödig organisation af HofRätterne, blifva behöflige. Att åtminustere en tillökning af personalen inom HofRätterne blir nödvändig, förefaller mig väl ännu otvifvelaktigt; men om för framtiden stadgas, att verkställighet må sökas å förste domstolens beslut, är att förmoda, att, i de fleste mål, det ock kommer att bero vid desse beslut, och att således, till förekommande af de befarade balancerne inom HofRätlterne, det blir nog, om dessa förstärkas med en, högst två divisiorer. Mine fordne betänkligheter mot LagmansRätternes indragning äro följakteligen numera till det hufvudsakligaste undanröjde; och då i öfrigt det icke kunnat undfalla mig, hurusom LagmansRätterne, de der blott en gång om året sammanträda, derigenom erbjuda den part, som vid HäradsRätt tappat, ett öppet tillfälle att, för en längre tid, från sig aflägsna all påföljd af ett det mest klara och ostridiga fordringsanspråk, samt detta förhållande, hvilket förlamar rättvisan och vållar att man, för att vinna tid, heldre processar, än beqvämar sig till en godvillig och pligtenlig uppgörelse, högst merligt inverkar på den rvedbarhet i skyldigheters fullgörande, som man och man emellan bör förefinnas; tvekar jag icke nu att räkna mig till deras antal, som önska LagmansRätternes afskaffande Man har sagt, och såsom skäl för LagmanrsRätternes bibehållande anfört, att parter vore i tillfälle, att vid denna domstol sjelf utföra sin! talan, samt dit medtaga sina vittnen, förmåner, hvilka skulle förloras derest saken komme alt; direkte från HäradsRätt i HofRätt fullföljas; äfvensom i sådan händelse, parten icke utan svårighet der kunde förskaffa sig ombud. Då man fästat vigt vid dessa skäl, bar jag trolt mig böra anmärka, alt enligt erfarenheten, parter högst sällan sjelfve bevaka sina mål vid; LagmansRätten, utan anlita sakkunnige personer, att författa och ingifva sina skrifter, samt att derstädes saken vidare utföra: att, enär part äger tillfälle att under sakens handläggning vid. HäradsRätten låta afhöra alla de vittnen han vill begagna, och, sedan saken kommit till BofRätten, det ej eller är honom förvägradt, att få ytterligare vittnesförhör anställdt vid domstol i orten, det alldeles icke är att befara, att, g-nom LagmansRätternes indragning, någon bevisningsförmån går för parten förlorad, och att, då, uti de flere mil, hvilka besvärsvis fullföljas i IHofRätterne. besvär dit dazgeligen inkomma från alla I I I