Aftonbladet – 17 augusti 1841, sida 1

bredevid hvilket låg ett fruntimmersporträtt. Cs kläder voro fulla med dam, och resten betäckt med blod. Den sårade sof imedieitid i sin alkov, hans panna syntes lugn och ett löje sväfvade på hans läppar. Mitt öga irrade nstinktlikt kring hvarje föremål i rummet; Justin måste lemna mig för att gå ner tillbaka i sin skrubb; jag hade sagt honom att jag skulle bli qvar här öfver natten och att, om det så föll sig, sofva på en stol. Den återlåtning, som träffat min stackars vän, hade försänkt honom i en djup dvala. Denna sängkammare, som hade gråmålade panelningar i stilen af Ludvig XV:s lid, syntes mig kall och öde. Elden höll på att slockna. Jag gick in i ett litet kabinett som låg bredevid rummet och hvarifrån ettsvagt sken flämtade; det var nu förvandladt till ett slags apothek. En qvinna, som stod framför spiseln, kokade deri litet mjölk och lade charpi och kompresser i ordning. Denna sjukvakterska bar de barmhertiga Ssystrarnas drägt; hon var svartklädd med den svarta slöjan, det hvita halsklädet och silfver. korset. Då hon vände sig om, såg jag ett ganska magert anlete, men med tydliga lemningar af en forntida skönhet. Hon kunde vara mellan 55 å 60 år gammal. Hennes drag påminte mig om denna intressanta fruntimmersstam, för hvilken drottning Marie Antoinette var den ädlaste typen; deri fanns ingenting trivialt och prosaiskt. Tvärtom, röjde det denna naturliga höghet och elegans, hvaraf så många porträtter från adertonde seklet bära stämpeln. Under systerns mystiska hufvudbonad blixtrade tvänne talande blå ögon; hennes utseende var hvarken för allvarligt eller strängt, utan tvärtom log hon eImot mig med en viss naivitet som om hon vcat säga: kom och hjelp mig. Sedan bon lagat i ordning alla sina kompres:ser för morgondagen, gick hom fram till der s jukes säng, hållande i ena handen en stol och