Aftonbladet – 17 augusti 1841, sida 1

aEr vän, C har denna förmiddag blifvit sårad i en duell. Kom, kom, Herr N. N) Jag tog genast igen min kappa och följde portvaktaren. Denne hedersman fick härvid utseende af en segrande general; ban anropade den första byrvagn, som fanns att tillgå, packade mig dit in, stängde igen dörren efter rnig, hoppade upp bakpå med en katts vighet och ropade åt kusken: Quai dOrleans, ön Saint Louisla Ni kan väl föreställa Er för hvilket virrvarr af ider mitt bufvud nu blef ett rof. Balkl:dd och på danssalens tröskel, och midt ibland en ambassads livreer, att der se mig attackerad af den der förfärliga portvakten med blå ullvantar, ryekt ifrån dessa blommor, hvilkas vällukt jag knappt hunnit börja inandas, från detta hötel, hvars högtförnäma innehafvarinna gör les honneurs med en så fin artighet, med så utsökt smak, för att i stället för allt sådant släpas till Saint Louis. cMan måste tillstå, sade jag för mig sjelf, i det jag insvepte mig i min kappa, att min vän alltför illa valt sin tid för att göra mig till sjukvakt. Här sitter jag nu i en hyrvagn med den angenäma ut!sigten att finna en person, som slagits, utan att säga mig till ett ord derom, och i närvarande ögonblick ur stånd att ge mig den minsta underrätte!se om sin duel! Hänförd af mi otålighet, kastade jag mig ur åkdonet och vai v portgången före portvakten. I trappan råkade jag läkaren som gick utföre. sÄr det någon fara? frågade jag, i det jag fattade bonom i armen. Jag skallj svarade han, ckomma igen klockan åtta i morgon bittids. Jag bor härigrannskapet, på gatan Chanoinesse i Jag var snart uppe i tredje åningen der min vän bodde. Rummet, hvari jag inträdde, befann sig i den största ordning. De värjor man begagnat i striden, var det första som föll mig i ögonen, Der var ett skrin uppfyldt med bref,