Aftonbladet – 16 augusti 1841, sida 3

mon eller Menalkas, och som skall i vår goda hufvudstad längst bevara gamla tiders arkadiska traditioner. Det har ännu aldrig händt honom att försumma promenaden till Djurgården den första Maj, det må vara hvad väder som heldst — jag har sett honom en sådan dag sitta, jemte sin hustru, med paraply öfver sig, uppe i en grå backe och äta sina eviga hårdkokta ägg, med hela förtjusningen af en den lyckligaste illusion! — och han är den, som i höstdusket och September-stormarna håller ut till sist med de trefliga kegelpartierna på Lilla Essingen. Mellan de nyssnämnda små söndagsseglatserna roar han sig, att på en och annan fristund i sin båt ro ut på strömmen eller under Norrbro, för att dra nors eller fiska strömming. Han håller gerna sitt hushåll med färsk fisk hela året om. Det är, som ni ser, en man, hvilken förstår sig litet på allt. Om vinterqvällarna för han sin familj upp på vinden öfver kungliga teatern — han har en god vän, anställd som vaktmästare vid operan, bvilken släpper dem dit upp utan betalning — de kunna här se en hel hop saker genom det stora, runda hålet, der kronan vindas upp och ner, midt öfver amfiteatern. Dessutom förenar han sig en vacker dag med några medbröder i kollegium och andra sina selikar till att stifta ett ordenssällskap. Man ger detsamma namn af N. N.-brödernav, aSällskapet (W. ett P.n, eller dylikt. Han blir sjelf ordens stormästare och har direktionen samlad hos sig en gång i månaden, för öfverläggningar, rörande sällskapets ärender. Orden har sin högtidsdag, då ledamöterna bära stora dekorationer, och