Aftonbladet – 16 augusti 1841, sida 3

Mot de yngre tjenstemännen är han gemenligen temligen barsk, och det händer icke sällan, att han, på eget bevåg, tittar in i kansliet och frågar med en halfvresig ton: cha herrarne inga expeditioner färdiga ännu? Är det inga bref ännu att skicka af? Det är ju fan! — säger han om qvällen till ett par gubbar, med hvilka han sitter på en källare och röker sin pipa vid ett glas öl — det är ju fan, att protokollet öfver den och den saken går till närmare hundra ark! .... Fi ha kollationerat det i dag och i går. Det är om honom man har den bekanta historien, hur han satt och sof i ordförandens stol, och, när hr presidenten oförmodadt infann sig, för att taga den i besittning, bad om ursäkt med följande naiva ord: cAck, min Gudt här sitter jag och sofver i hr presidentens ställe!y, I fall han under sin verksamma tid förstått alt samla en liten förmögenhet och för öfrigt vet att spela sina kort skickligt, är det icke omöjligt, att han slutar med att se sig på klinvande rekommendation hedrad med namn och värdighet af direktör eller hofkamrer, och preten håller på hans döda mull ett tal, som räce.er en half timma. 0. 0. — ——tO—AA Anekdot. X. aDet vore skönt, sade en ung vacker flicka, att den der sköna asplunden få sitta vid sidan af en Uskare Y. Ja min sann, svarade en ung älskvärd fru är han så vacker, att jag tror nästan jag der skulle afva roligt i sällskap snart sagdt med min egen man.n