Aftonbladet – 16 augusti 1841, sida 2

missrätt, för att värdet af jorden eller lägenheten! utröna och bestämma, såmt tillika sig utlåta, om och i hvad mån den jord eller lägenbet som afstås, bör vidkännas andel i grundskatten å den egendom, från hvilken afsöndringen sker. Blifver part å inställelsedagen från domstol, förfallolöst ute eller undandrager han sig, att ledamöter i Kompromissrätten utse, välje då domstolen i hans ställe gode män. Kompromissrätten skall utgöras af domstolens ordförande, samt af sex gode män, som ojäfvige finnas, deraf parterne, å hvar sida, ega utse tre. Denna Kompromissrätt sammanträde, efter domarens kallelse, å utsatt dag, då alla till frågan hörande handlingar böra till rätten aflemnas. Kompromissrätten äge, om så nödigt pröfvas, anställa syn å jorden eller lägenheten, samt muntligen höra parterne, för att vinna fullständig underrättelse i saken. Sedan skride Kompromissrätten, utan dröjsmål, till frågans afgörande. Yppas dervid olika meningar, men förena sig fem af rättens ledamöter i samma mening, gälle då den för Kompromissrättens beslut. Kunna ej fem om slutet ense blifva, åligger det parterne, att, hvar för sig, ytterligare välja tre gode män, att i pröfningen deltaga. Undandrager sig part detta, förordne domstolen, på sätt ofvan stadgadt är. Hvad de flesta i den sålunda förstärkta Kompromissrätten säga, blifve rättens beslut, hvilket bör skriftligen affattas, dock utan att skälen för heslutet uppgifvas, och derefter till parterne utfärdas. Kompromissrättens beslut skall till efterrättelse lända, och ändring deri må ej sökas. Sedan jordens eller lägenhetens rätta värde således blifvit bestämdt, vare jordegaren berättigad, att sist inom en månad utbekomma detta värde, med förhöjning af hälfteu derutöfver. Arfträde ock då genast den jord eller lägenhet. Vållss å jord eller lägenbet skada genom undersökning, som med Konungen tillstånd blifvit hållen för att utröna behofvet af egendoms afstående för allmänt ändamål, vare egaren ock då berättigad till en, skadan motsvarande ersättning, som på enahanda sätt bestämmes. Högsta Domstolen utlät sig deröfver sålunda: Emot den, genom Rikets Ständers berörde förslag, ut tryckte grundsats, att enskild egande rätt bör vika för det allmännas behof, fann Högsta Domstolen destomindre något att påminna, som flere redan meddelte lagstadganden, och deribland föreskriften i 235 kap. 4 S. Byggninga Balken, att till allmän väg få tagas de ägor, som möta och före ligga, hvilade på nämnde grundsats, hvilken dessutom i lagskipningen gjort sig gällande äfven för andra fall, derom någon uttrycklig föreskrift i lag och författningar icke igenfinnes; och hade Högsta Domstolen lemnat utan anmärkning hvad, i öfverensstämmelse härmed, Leagkommitetns förslag till allmän civil-lag i 4 kap. 7 S. Jorda Balten innefattade; men beträffende sättet och ordningen för bestämmande af den egaren tillkommande ersättning anmärktes, att Högsta Domstolen, hvad angår Kompromissrättens organisation, gaf företräde ät de för en inrättning af detta slag, i 28 kap. Rättegångsbalken af nämnde förslag följde och af Högsta Domstolen, vid granskningen af samma förslag, godkände grunder, från hvilka Rikets Ständers förslag afvek, ibland annat, derutinnan, att domstolens ordförande alltid skulle deltaga i Kompromissrättens beslut, hvilket stadgande utgjorde en mindre lämplig inskränkning i den valfrihet eller uteslutningsrätt, som ligger i bepreppet af Compromiss; och fann Högsta Domstolen i öfrigt Rikets Ständers förslag ej hafva fått den utveckling, som ämnets beskaffenhet och vigt påkallade och som i nyssberörde kap. af förslaget till allmän civillag blifvit iakttagen. Såsom exempel härpå anfördes: att enligt Rikets Ständers förslag skulle part, som uteblifvit äå inställelsedagen, och i hvars ställe Domstolen derföre nänmt ledamöter i Kompromissrätten, 1cke ega öppet, att sedermera visa laga förfall, samt, derest det godkändes, få ny Kompromissrätt tillsatt och sjelf deltaga i dess ledamöters utnämnande, ehuru detta syntes ej böra i nämnde fall honom betagas; att förslaget icke innefattade någon föreskrift, huru vid val af gode män förfaras borde i händelse å endera sidan voro flere, som del i saken hade, och desse ej kunde sämjas om valet; att ehuru förslaget innehåller, det godemännen skulle vara ojäfvige, detsamma likväl icke nämare bestämmer de förhållanden som i afseende på gode männen böra antagas utgöra jäf, i hvilket afseende lagens stadgande om jäf emot demare i allmänhet väl voro i det mesta tillämplige, men icke så omfattande, som i fråga om Kompromissrättens ledamöter kunde erfordras, att förslaget ej meddeldte nödige bestämmelser angående vilkoren och sättet för jäfsfrågors fullföljd, samt huru: vida klagan i detta afseende finge uppehålla Kom: promissrättens pröfning, och om öfverrätt skull ega upptaga fråga om jäf, som vid underrätten ej yppadt varit eller hvad verkar öfverrättens beslut skulle medföra, i händelse samma rätt bifölle jäfsanmärkning, som underrätten ogillat; att förslaget e. innehåller någon föreskrift om de skäl, som må vara gällande till befrielse från skyldigheten, att i Kompromissrätten såsom ledamot deltaga, eller angå ende påföljden för den, som utan sådant skäl undandrager sig nämnde befattning; att förslaget icke på bjuder edgång för Kompromissrättens ledamötei ehuru en sådan, äfven för domare, i hvars beslu ändring kan vinnas, i lag föreskrifne förpligtelse, syntes här, till betryggande af parternes rätt, vara I företrädesvis på sitt ställe och af behof påkallad, enär ändring och rättelse i Kompromissrättens beslut ej skulle få sökas; samt att, . huru, i afseende å Kompromissariernes beslutanderätt, den inskränkning syntes böra göras och ej vara utan vigt, att TOKEN TONEN TAR NOSA OS SIT ETERN