Aftonbladet – 13 augusti 1841, sida 2

om var af ett stilla och förnöjsamt sinnelag och inskränkta begrepp, så kände hon dock en längtan, som brodren trodde sig böra uppfylla. Maria Berthie, en faderoch moderlös flicka, uppehöll sig just i en svårt beroende och nedtryckande belägenhet på ett slott i granskapet, med hvars rika, stolta och lyckliga ägare så väl Maria, som han sjelf voro på !ångt håll befryndade. Denna stackars flicka ombytte gerna sin underordnade plats mot den, att vara sällskap åt Lucy Maccerthy. Väl var hon sju år yngre; men icke dessmindre långt äldre i anseende till verldskännedom, klokhet och mod; hvilken sednare egenskap hon isynnerhet besatt i en långt högre grad, än de flesta andra af hennes kön. Men långt ifrån att göra dessa företräden på något förnärmande sätt gällande hos den oerfarna, svaga och rädda Lucy, förvärfvade hon sig i stället, genom ett fogligt användande af desamma, desto mera de tvenne syskorens vänskap och aktning. Det var väl omkring två år efter dessas hemkomst till fåderneborgen, som Maria Berthie blef intagen i familjen. Tvenne år förflöto åter, utan någon väsendtlig förändring i det enkla och enformiga lefnadssättet. Men nu — i slutet af hösten 1744 — blef kaptenen, tillförene allvarsam och sluten inom sig sjelf, städse mörkere, tystare, ja, till och med ofta tvär och tankspridd: han talade mindre, sof mindre, åt mindre; hans jagtturer biefvo allt längre och längre, stundom blef han flera dagar borta, ingen visste hvar. När han var hemma, satt han ofta hela timmar och stirrade ut genom fönstret, svarade bakvändt vid tilltal, och for häftigt upp, såsom om han vaknat från en svår dröm. Systern förmodade här, på fruntimmersvis, en hemlig kärlek, gick i sina funderingar vidare, och gissade på Maria; ja, brydde henne omsider med dessa gissningar; allt utan att på minsta vis harmas vid den föreställningen, att den fattiga sällskapssystern kunde blifva fru och herrskarinna i huset — så van var hon redan att underkasta sig den henneisjälsgåfvor långt öfverlägsna miss Berthie. s Denna deremot delade icke Lucys åsigter; utan trodde att kaptenens tillgifvenhet hade fästat sig vid något annat, henne obekant, föremål. Dock begynte hon efterhand blifva oviss och vacklande i sin mening, när hon bemärkte, huruledes slottsherrn ofta