Aftonbladet – 12 augusti 1841, sida 2

röv RN SA OO ation. LITTERATUR. NADESCHDA. NIO SÅNGER AF J. ÅL. RUNEBERG. Wolga mottar i sin famn Ökåv — så begynner detta skaldestycke, — ; Wolga mottar i sin famn Oka, Af Okå emottas gul Moskva, Till Moskva sig skyndar glad en bäck Med sin perlbestänkta böljas skatt Vid den lilla bäckens strand går en blom;strande, femtonårig flicka, — det är den sköna Nadeschda, — och binder kransar af dianther och stellarier. Hon är smått melankolisk och grubbar på en vacker yngling, som hon sett i dröm men. Hon har på detta sätt småningom aflägsnat sig ett ganska långt stycke från hemmet, Jå hennes fosterfar, den silfverhårige Miljutin, som sökt henne från gård till gård, från höjd till höjd, ändtligen anträffar henne och förtäljer henne om hur det är en allmän uppståndelse i den stora byn, hur gälla sånger oci balalajkors klang fylla rymderna, hur gamia och unga bära höglidsdrägter, emedan man väntar till slottet deras unge furste, den glade Woldmar, som nyss efter sin aflidne fader fåtl denna besittning på sin lott. Miljutin ber sin sköna fosterdotter skyndsamt följa honom hem och festligt smycka sig som de andra tärnorna, för att kunna med desto större fördel visa sina behag för den väntade unge herren; men Nudeschda, som ständigt tänker på sin kära drömbild och fasar för eu furstes ynnest, kastar, innan hon vänder tillbaka, alla sina kransar ifrån sig, och virar i stället en halmgördel åt sig om lifvet och en krans al starrgräs för sitt luckiga hufvud. Så till furstesonens höga slott styr slafvinnan tyst sin färd., Den glade Woldmar anländer till nejden i sällskap med Dmitri, hans mulne bror. Innan de begifva sig fram till slottet, lyster det dem, att med sina falkar jaga en stund i den vackra skogsparken. De begge brödernes falkar slå ned på en och samma hvita dufva; denna tor sin tillflykt till Woldmar, på hvars skuldra hon skälfvande sätter sig; Dmitris falk ernar just sänka sig här ned öfver rofvet, då hans herre i rättan tid stäcker hans närgångenhet medelst ett slag al ridspöet, så att fogeln faller död till marken. . Woldmar erbjuder sig genast att betala sin broder värdet af hans ihbjelslagna falk och ber honom endast sjelf välja sig två eller tre af hans skönaste slafvinnor. I detsamma skymtar händelsevis Nadeschdas vackra gestalt fram mellan stammarna. Och furst Dmitri ler och tala:: såg du tärnan, ädle broder? Säkert en ibland de många, Mellan hvilka jag får väljal Furst Woldmar tiger harmfull och vill icke svara något härpå; de skynda båda under tystnad och vid dåligt lynne till slottet. På borggården äro längesedan alla underhafvande församlade, för att med ett underdånigt hurra mottaga den unga husbonden. Band de unga tärnorna ådrager sig här Nadeschda, genom såväl sin skönhet som sin bisarra kostym, de båda furstesönernas synnerliga uppmärksamhet. Dmitri hviskar leende till sin broder: För falken, Woldmar, du mig en slafviana loft, Välan då, denna är mitt val. Men Woldmar har sjelf, vid första ögonkastet på flickan, blifvit kär i henne och han hittar ett fyndigt råd, för att bli brodrens anspråk qvitte Ditt val du eger — talar han — Men en slafvinna, broder, blott du välja får, Och denna flicka, hon är fri. Fri är hon buren; den som till en engel föds, Är fri ifrån sin födselstund, Och frihet ger jag henne nu, som gåfva ej, Men endast som bekräftelse.n Det berättas, att furst Dmitri om qvällen, vid festmåltiden, högtidligt lyftat sitt champagneglas och gjort ett löfte att röfva sin slafvinna ur Woldmars röfvarhand,,. Men samma natt låter VWold