Aftonbladet – 12 augusti 1841, sida 1

rättigat dessa till förhoppningar, hvarpå de nu af dubbel orsak sågo sig bedragna. En gång kem det i dagen att den bedragaren samtidigt hyllat tvänne, och nu lät han alls icke höra af sig. Isynnerhet voro mödrarna i några familjer mycket förbittrade, sjelfva Matuschka tog häftigt parti mot syndaren, ehuru hon, af brist på dotier, i honom icke kunnat hoppas se en måg. Rasbojnik! ) utropade fruarna, männerna äro alla oduglingar, derföre bör det icke förundra er, om hela vårt slägte drager i fält emot er. Vi äro ändå för goda för er.n Berättelsen, håll er då till berättelsen!s Detta allmänna rop öfverröstade fruntimmerna och satte honom i stånd att fortsätta. Håndelsen hade nu gjort, att Semen Fedrowitsch just erhållit sin nya orden och tjenst på ansökan af en person, af hvilkens fem döttrar en umgicks med säkra giftastankar, dem han satt i hennes hufvud. Några år förflöto, utan att någon direkt underrättelse från den bortreste ankom till Twer, och endast genom andra inhemtade man, att Semen Fedrowitsch i Petersburg kommit i gunst hos en furstinna G , och blifvit mycket from samt statsråd. Då vi nu blifvit förflyttade hit, sågo vi oss främmande om efter gamla bekanta, och sökte naturligtvis återknyta fordna relationer. Detta förorsakade att min bror och jag uppsökte Semen Fedrowitsch. Knappt igenkände vi vår man. Den glade tefnadslustige brodern hade antagit ett helt och hållet omvändt väsen. Allvarsam och hviskande förde han endast konstlade ord på läpparne, talade mycket om köttets korsfästande och kroppens späkning, så att vi uppgåfvo allt hopp, att i henom blifva bevärdigade med något umgänge. Deruti irrade vi ) Oförskämd, fräck menniska, begagnas mycket på skäm:! i förtroligt tal.