Aftonbladet – 12 augusti 1841, sida 1

sällskap till uppbrott. Al!la försäkrade att de voro ytterst roade och lofvade att snart förnya detta aftonnöje; men som ofta händer, blef detta aldrig mera af, ty en i grannskapet gjord bekantskap bragte någre unga damer och med dem mycken oro i huset. Väl bidrogo dessa dertill, att jag fick inhemta några nya umgängesfraser, men till något närmare samtal med dem kunde jag icke komma, dels emedan de unga dertill öfverhufvud voro alltför litet disponerade dels derföre att de voro blockerade af åtskilliga unga män. Efter fjorton veckors förlopp kände jag mig icke mer i förlågenhet för ett ryskt uttryck. Detta och — sanningen att säga — en förändring i denna familjkretsens förr så trefliga lif, som jag tillskref den nya bekantskapen med de omtalta damerna, föranlät mig att lemna detta hus och söka mig en boning i det inre af staden. Bland mina anteckningar finner jag ännu ett litet utkast till en berättelse, som jag icke utan möda pedskrifvit på ryska. Det attade Statsrådet v. A, hvars hus mången resande utlänning nog påminner sig såsom glanspunkten af sitt vistande i Petersburg, hade äfven gjort mig delastig af sin gästfrihet och lärt mig känna den största förståndsodling i! förening med det bästa hjerta. Enligt flere personers försäkran gafs det förr i Petersburg ganska många dylika hus, i hvilka man fann något mera än whist och franska fransgqaiser. Deras antal är likväl nu såsom jag måste bekänna ganska hopsmält. Såsom vanligt fann jag en afton i den blomstersirade salongen ett talrikt sällskap grupperadet, dels omkring thebordet med den förträMliga värdinnan i midten, dels kring pianot, vid hvilket fröken Ko en fruns slägting, tagit sin plats och med sin behagliga röst och tyska sängstyckenr förtjust de närvarande Fängslad af den intagande musiken hade jag förgätit uppsöka och helsa på herrn i huset