Aftonbladet – 10 augusti 1841, sida 1

ehuru de äga det bästa landet i hela Florida jag förstod att umgås med dem; jag blef aldri bestulen af dem, aldrig af dem förnärmad i mi na rättigheter; jag åt, drack, sjöng och lekt med dem, och för att tillstå allt — jag älskad en Indianskal — Denna kärlekshandel måste ni berätta för mig, bäste Herr öfverste, sade jag, i det jag begärde in penna, bläck ooh punch för att under hans tal kunna göra anteckningai på mitt papper. Jag har hört så mycket talar om Indianskorna, att jag på det högsta längta: att få höra de närmare detaljerna af Ert äfventyr., — Ahp, fortfor officeren med en viss köld; Ni måste icke taga saken såsom en Tysk enthusiast; jag älskade ej flickan, ehuru jag icke behöft skämmas öfver en sådan böjelse; jag tot henne endast för någon tid i mitt hus och lefde med henne såsom man i södern brukar lefva med Mulattskor, Terzeroner och Quarteroner. Den stackars enfaldiga varelsen trodde att hon var min squaw, och jag vwisste icke huru jag skulle bära mig åt, att bli af med henne. Det är någonting eget med dessa qvinnors kärlek; den är till en viss grad helt och hållet platonisk — till och med kall, om Ni så vill och likväl i stånd af uppoffringar, som våra damer här skulle finna löjliga. Aldrig öppnade min flieka munnen utan för alt fråga efter mina befallningar: aldrig åt eller drack hon förr än jag var mätt; aldrig satte hon sig ned förr än jag dertill gifvit henne tillåtelse; aldrig smekte hon mig förr än jag tog henne i mina armar och äfven då bestodo alla hennes kärleksbetygelser i en själfull omfamning. Lemnade jag henne så teg hon, men sprang efter mig om det varit hundrade mil när jag red bort, och vakade hela natten vid min sida, när jag utmattad och genomvåt af regnet, sof, lutad mot en trädstam. Aldrig undföll henne ett ord af förebråelse då hon såg sig tillbakasatt för en af mina negrinnor; aldrig begagnade hon sig af vedergällninge