DE NORDAMERIKANSKE INDIANERNE OCK KRIGET MOT DEM. Under denna titel innehöll en Tysk tidning för en tid sedan en artikel, som skildrade Amerikanska styrelsens förfarande mot Indianerne, och i allmänhet hela Nordamerikanska folkets karakter med ingenting mindre än fördelaktiga färger, men sem torde böra läsas med någon varsamhet, emedan den icke namngifne författaren ej synes fullkomligt opartisk. Alt läsas förtjenar den imediertid visserligen för sin stil och de igtressanta uppgifter den innehåller, och vi meddeia den derföre här nedan, men undandraga oss allt ansvar för innehållets fullkomiiga tillförlitlighet. Den lyder sålunda: Brefvet börjar med en beskrifning på det bekanta ohyggliga förödelsekriget mot Indianerne medelst blodhundar. De Spanska-Amerikanska krigens rysligheter, heter det, förnyades sålunda På sjelfva frihetens jord. Hundarne äro Spanska blodhundar och 40 sådana hafva, under en Amerikansk öfverstes ledaing, hämtats från Kuba till Florida. Dessa ursinniga djur följa en mil, och ännu längre de röda menniskornes spår och flere Indianer ha redan fallit offer för detta barbari. Efter att hafva uttryckt en rättvis afsky för detta stridssält, som jemväl inom kongressen föranledde till det häftigaste tadel, öfvergår berättaren till en högst intressant framställning om Indianernes och Iudianskornas karakter, hemtad ifrån samtal med en öfverste Gardiner och en Fransman vid namn Nicollet, som en längre tid lefvat bland dem. Vi meddela deraf följande: — Jag har,, sade öfverste Gardiner, pi sju år lefvat bland dessa menniskor; mitt plantage låg vid yttersta gränsen af Indianernes besittningar, min boning var under åratal omgifven af Indianer oeh jag befann mig ofta ibland dem utan en enda ledsagare. Jag, för min del, gaf ej min röst för rödskinnens bortträngande,