Aftonbladet – 7 augusti 1841, sida 3

BLANDADE AVINEN:. FETE FÖR THORWALDSEN I MiNCHEN. Den Isländske Phidias resa genom Tyskland till Italien är ett verkligt triumftåg. men hyllningen gäller här den förädlande, upplyftande konsten, icke det vilda brodermördande krigets idrotter. Hvarhelst Thorwaldsen visar sig, skyndar allt, hvad konst och bildning hafva utmärkt, till hsns möte. I Mänchen, der han uppehöll sig flere dagar, tillställde dervarande konstnärer för honom en ganska vacker fest, hvartill de valt lokalen i en ölbryggares s. k. sommarkällare. Man får härvid icke tänka sig någon vanlig källare, utan som ölbryggd och öldrickning i Bäjern drifves i kolossal skala, så äro äfven källarne derefter. De se vanligen ut som stora slott, innehålla, utom sjelfva källaren, i hvilken man kan köra in och vända med fyrspända vagnar, sommarrum för ägaren, samt nätta, gentilt målade kabinetter för abonnenter,. Kring huset äro vackra trädgårdsanläggningar med blomsterparterrer, rosenhäckar, löfsalar, eremitager o. s. v. Under höga lindar och kastanier stå bänker och bord för de törstige. På en sådan källare hade de Mänchenske konstnärerne den 49 Juli inbjudit Thorwaldsen till en souper. Huset var smyckadt med fanor och flaggor på tak och gaflar, och löfranker prydde de nedra delarna. En mängd konstnärer från alla trakter af Tyskland, hefrar och damer, samt blomstrande ungdom fyllde salarna. Utanför huset på en grön plan stodo anställarne af festen med sina unga hustrur, af hvilka många voro utmärkt vackra, jemte en mängd af Möänchens invånare, för att taga emot Thorwaldsen. När vagnen, hvari han åkte, nalkades, lossades kanonskott; Thorwaldsen, den ståtlige Nordbon, med lejonhufvudet och de långa silfverlockarna, åtföljd af några konstens förnämsta notabiliteter, gick med ungdomliga steg upp emot huset, under det alla hufvuden blottades, alla bugade sig eller nego, och ett skallande välkommen ljöd honom till mötes. Nu gick tåget till bankett-salen. Hela nedra våningen af källarbyggnaden, utgörande ett enda ofantligt rum, hvilket vanligen begagnas till förvaringsställe för bryggarnes hundradetals tomma fat, hade nu blifvit omskapad och dekorerad till den vackraste salong. Kring väggarne hade blivit uppspända sköna gamla hautelisse-tapeter, föreställande den store Ottos af Wittelsbach bedrifter, huru han fäktade för Kejsar Fredrik i de Italienska bataljerna, huru han stormade fåstet vid Verona eller fördref de Byzantiske Grekerna ur Ancona. Taket var prydt med målningar, improviserade för tillfället, och golfvet betäckt med friskt löf; blomster-guirlander korsade hvarandra i höjden af rummet. Pelarne voro ornerade med riddar-rustningar, harnesk och hjelmar, samt fanor och svärd. Ett par dussin lustrer, anbragta i taket, upplyste det hela. Bordets anordning och dekorering var lysande och praktfull; förgyllda kandelabrer, blomstervaser och statyer omvexlade vid hvarandra. Framför det kuvert, som var bestämdt för Thorwaldsen, stod en guldpokal, arbetad i rik göthisk smak, och en liten bronsbild af konung Maximilians staty till häst, som Thorwaldsen modellerat. Man satte sig till bords. Allt hvad Mänchen har att uppvisa af artistiska celebriteter, var här församladt, för att i den store mästarens sällskap tillbringa en glad afton. Äfven mången statsman och lärd sågs bland gästerna. Toasterne åtföljdes af trumpetklang och hurrarop. I Möänchen är det en sed bland konstnärerne, att vid dylika glada lag ett slags dramatiska maskerader uppföras. Denna gången såg man Mainz, Stuttgart, Köpenhamn, Amerika, Möänchen och Rom, representerade genom de konstverk, de ega af den store mästaren, såsom Guttenberg, Schiller, Maximilian — till och med till häst, o. 8. v., anmälda af Merkurius, framträda för Thorwaldsen, och, på humoristiskt sätt, börja tvista om, hvilken af dem, som skulle få kalla bonom sin. Man skulle kunna benämna stycket, som uppfördes: Utslag af gamle fader Zeus i käromålet, som Stuttgart, Mainz och konsorter anställt emot Riddaren Thorwaldsen.p Sedan hvar och en af de kärande anfört sina skäl, afgjorde Zeus, med sin åskvigge i handen, tvisten i sista instansen, med det utslaget, att Thorwaldsen icke tillhörde clt land eller en stad ensam, utan att ban med sitt snille omfattade hela verlden, och derföre tillhörde henne. Detta utslag emottogs med stormande, entusiastiska bifallsrop. Sedan gudars och menniskors fader med sin kyska gemål, de klagande parterne och rättstjenaren Merkurius åter aflägsnat sig, inkommo sångarne, 62 man starka, och uppstämde mången herrlig melodi. Så fortgick det med toaster, vivatrop, gladt skämt, herrliga sånger och musikstycken, till dess, efter midnatten, Thor waldsen rörd tog afsked och aflägsnade sig. Liksom en ung brudgum, ledsagades han med musik och sång till vagnen, och då den for, skallade väldiga rop af: lefve! efter den store konstnären. PRE