Aftonbladet – 7 augusti 1841, sida 3

åberopade författningar, och med ändock större skä borde ske i afseende på stadsegendom, helst jord brukaren å landet mera än hyresmannen i stad kun de vara i behof af en varaktig och tryggad besitt ning, funno Högsta Domstolens fleste ledamöter si; ej böra å förslaget, i dess nuvarande skick, tillstyr ka bifall; i följd hvaraf, och då Högsta Domstolen bemälde ledamöter likväl ansågo förslaget i förr: hänseendet, eller beträffande jord å landet, innefatt: en vigtig och af behofvet högt påkallad lagförbätt rieg, samme ledamöter i underdånighet hemställde om icke Kongl. Maj:t skulle täckas i sistberörda äm ne till Rikets Ständer aflåta nådig kontra-proposi tion, byggd på de grunder, förslaget i denna del in nehåller och Högsta Domstolen, på sätt ofvanberörd är, ansett böra godkännas. JustitieRådet Nybleus var i så måtto skiljaktig att JustitieRådet, som, jemlikt StatsRåds-protokolle den 46 Maj 1835, öfvervarit föredragningen af Ri kets Ständers enahanda förslag i detta ämne, hvac fast egendom å landet angår, obh dervid icke tillstyrkt förslagets antagande, fann sig ej heller nu böra i underdånighet hemställa om nådig kontra-proposition i ämnet, isynnerhet som rättigheten till undantag, gjordt vid fast egendoms öfverlåtande, syntes tillräckligen uppenbar och förvarad, då den funnes uttryckt i öfverlåtelse-handlingen. Redan den 20 sistl. Oktober afgaf Högsta Domstolen berörde utlåtande. Regeringen synes således hafva haft god tid att till Ständerna aflåta den a! Högsta Domstelens pluralitet föreslagit kontra-proposition. Att ett sådant stadgande, som Ständerna föreslagit, saknas, har föranledt och skall äfven hädanefter föranleda många rättegångar. Saken är af vigt icke allenast för köpare af fast egendom, utan äfven för inteckningstagare, hvilka sednare ännu mindre, än de förra, kunna äga kännedom om ett undantagskontrakt, di det icke vid behörig Domstol finnes intecknadt. Ett ganska färskt exempel derpå kan anföras. En bonde hade sålt sitt hemman med lifstidsundantag bestående, bland annat af nyttjanderätt till några jordstycken, hvilket i köpe-afbandlingen var ordentligen intaget. Sedan hemmanet derefter, genom köp, dervid berörde undantag i köpebrefvet intogs, öfvergått i en annan hand, och den sednare köparen låtit inteckna egendomen till nästan hela hemmanets värde, gick det slutligen på exekutif auktion, dervid stadgades det vilkor, att undantaget, såsom afsedt vid hemmanets värdering, utan afräkning på köpesumman, skulle utgöras af blifvande köpare. Nu bände sig att hemmanet gick bort för en summa, som understeg inteckningsbeloppet och sista inteckningshafvaren fick icke en enda skilling. Då denne, som var okunnig om undantags-kontraktet, fick veta detta förhållande, klagade han hos HofRätten öfver auktionen och yrkade, att hemmanet skulle ånyo förauktioneras och undantags-jorden i samma köp äfven försäljas. HofRätten förviste målet till vederbörlig Domstol, dit inteckningsbafvaren derpå instämde detsamma. Sedan HäradsRätt och LagmansRätt ansett undantaget, såsom icke intecknadt, böra vika för bemälde inteckningshafvares fordran och ny auktion således böra ske, ogillade deremot HofRättens pluralitet berörde klagan, upphäfde Under-domstolarnes beslut och godkände auktionen, på de skäl: att undantaget utgjort vilkor för hemmanets försäljning; att det funnits i köpeafhandlingarne, der inteckningshafvarne kunnat derom få kunskap, samt att lagen ej stadgade inleckning af undantags-konirakt, der dessutom viss summa ej kunde bestämmas enligt 44 uti Intecknings-förordningen. Endast en ledamot yttrade sig för fastställande af Under-domstolarnes utlåtande. Äfven Nedre Revisionen och en af Högsta Domstolens ledamöter gillade hvad Under-domstolarne yttrat, men Högsta Domstolens pluralitet fastställde HofRättens beslut.