vember samma år i nåder afslagit förslaget, om större offentlighet vid poliskammare, än hittills varit medgyifven, Justitierådet ej eller ansåg sig böra å förslaget tillstyrka bifall. Rikets Ständers skrifvelse, angående inteckning vid Domstol af afhandlingar om undantag och jordafsöndringar, eller af all efter lag tillåten upplåtelse af nyttjande rätt till fastighet. Rikets Ständer erinra först, att Ständerna vid förra Riksdagen, genom skrifvelse d. 24 April, hemställt, men Kongl. Maj:t icke godtfunnit antaga, att stadgas måtte, det undantagsförmåner, som vid försäljning af fast egendom betingas, skola intecknas. Detta förslag var grundadt derpå: att klagan ej sällan blifvit förd öfver de betydliga förluster och olägenheter, som köpare af fast egendom fått vidkännas derigenom att densamma varit belastad med undantag, samt förminskad till värde och godhet genom jordafsöndringar af hvarjehanda beskaffenhet, derom köpare, oaktadt han vidtagit alla möjliga försigtighetsmått, likväl icke erhållit kännedom vid köpets afslutande, utan först efter en längre tids förlopp, då säljaren ofta varit urståndsatt, att godtgöra de förluster, som genom så beskaffade gravationer köparen tillskyndats; att ej mindre fastighetsägarens, än undantags-innehafvarens, säkerhet syntes fordra, det undantagsförmåner blefvo behörigen intecknade och förnyade, hvilken åtgärd ej kunde vara förenad med större svårigheter i detta fall, än då fråga vore om vanlig skuldfordran, samt att den del af egendom, som säljaren undantagit, eller den afgäld af egendomen, som han sig förbehållit, icke kunde tilläggas sämre rätt, än obetald köpeskilling, enär, om undantaget icke varit, köpeskillingen i stället blifvit förhöjd. Rikets Ständer hade derföre funnit skäligt, att på dessa skäl förnya ifrågavarande vid förra Riksdagen väckta förslag, dock ej mindre med den förändring, att detsamma äfven komme att afse undantag, som kunna ske vid försäljningar af hus och jord i städerna, samt att tiden, att söka inteckning till säkerhet för redan upprättade, men ej intecknade undantags-kontrakt utsättes till 4842 års slut, än ock med det tillägg att, på det mindre kunnige personer ej må blifva deras rätt förlustige, i anseende till saknad kuaskap om ifrågavarande lagbud, den författning, som i ämnet utfärdas, bör, under nyssnämnde tid, kungöras i kyrkorna 3 gånger om året, och vid början af Härads-tingen uppläsas. I följd häraf hade Ständerna för sin del beslutat följande lagstadganden: 1:0 På sätt, dels i Kongl. Förordningen den 13 Juni 4800, angående städsel och lego af jord på landet, och dels uti den, rörande grunderna för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från hemman, utfärdade författning redan är stadgadt, i afseende på arrende-afhandlingar, ingångne på viss tid, samt sådana afhandlingar om upplåtelse af viss lägenhet, som med sistnämnde Kgl. författning öfverensstämma, skall ock all annan efter lag tillåten upplåtelse af nyttjande rätt till fastighet, härunder jemväl inbegripen lifstidsstädja, hvarom. stadgandet i sista punkten af 435 46 Kap. JordaBalken således upphbäfves, hos vederbörande Domstol intecknas och inteckningen behörigen förnyas, för att kunna emot annan ägandeeller inteckningsrätt hafva bestånd. 2:o Har den, som å annan öfverlåtit sin äganderätt till fast egendom, dervid förbehållit sig nyttjanderätt till större eller mindre del af samma egendom, eller afkomst deraf på vissa år eller i sin lifstid; och äro de betingade förmånerna, enligt 4 Kap. 2 8 JordaBalken, införda i den afhandling, hvarigenom öfverlåtelsen skett, äge han säkerhet derför i den öfverlåtna egendomen, med den förmånsrätt, allmänna lagen i 41 Kap. 2 berörde Baik obetald köpeskilling tillägger. Men försummar ban att, inom den i sistberörda lagrum utsatta tid, afhandlingen, hvari förmånerna betingade äro, för Domstolen uppvisa och i intecknings-protokollet intaga låta, njute sedan ej bättre rätt, än såsom för annat fordringsanspråk. 3:o0 I afseende på redan upprättad, men ej intecknad, afhandling af ifrågavarande beskaffenhet, vare, utan minskning af den rätt, densamma, efter hittills gällande lag, kan medföra, tid att inteckning söka intill 4842 års slut. 4:o0 I det bevis, Rätten, efter inteckningens beviljande meddelar, skall införas, att den inom hvart L0:de år förnyas bör. 5:0 Hvad sålunda blifvit förordnadt, skall till slujet af år 4842 kungöras i kyrkorna 3 gånger om iret, samt vid början af hvarje ordinarie Häradsling uppläsas. Högsta Domstolens fleste ledamöter, JustitieRåden Themptander, Bredberg, Engelhart, Nordenstolpe, Grefvarne Snotisky och C. Sparre, funno väl någon anmärkning icke förekomma emot de i Rikets Stänlers berörde förslag följda grunder, så vidt förslaget såg nyttjanderätt till fast egendom på landet, hvariutinnan detsamma instämde med Rikets Ständers vid örra Riksdagen afgifna och, enligt Högsta Domstolens protokoll den 27 April 1835, af Högsta Domstolens fleste då närvarande ledamöter understödda förslag, äfvensom med hvad bemälde ledamöter, angående författningens kungörande, vid samma tillälle hemställt; men enär Rikets Ständer nu utsträckt agförändringen äfven till upplåtelse af fastighet i tad under nyttjanderätt, utan att i sammanhang lermed blifvit föreslagen någon begränsning i tiden ör sådan upplåtelse, hvilket likväl, till afböjande af tskilliga olägenheter och missbruk, skett, hvad jord I landet angår, genom begge de af Rikets Ständer a SR Rn RR RA RR i TA a UTI