de små skrikhalsarna, hvaraf elfva, och deribland några flickor, sårades. Några skola aflidit. — Från Tulle skrifves: Redan tvänne gånger har man låtit fru Lafarge taga förgift, och aldrig har hon befunnit sig bättre än nu. Hjeltinnan af Glandier är fortfarande i vårt fängelse och vårdas af sin trogna Clementine. Hon är sysselsatt med att skrifva sina memoirer, hvilka lära komma att utgöra tre band in 8:0 och redan till ett mycket högt pris blifvit försålda åt parisiska bokhandlare. Marie Capelle sysselsätter sig dessutom med förberedelser till sitt försvar i målet om diamantstölden. Man försäkrar att hon låtit kalla 50 vittnen. Generalprekuratorn lärer redan låtit afhöra 40 af dem. — I Dresden har utbrustit ett verkligt hundkrig, hvilket likväl utkämpats inom spalterna i tidningen Dresdener Anzeiger. Man påyrkade hundslägtets totala utödande, eller åtminstone dess fullkomliga förvisning från staden. Emedan förslaget var af en allvarsam, men dock alltför barbarisk natur, uppträdde hundvännerna såsom försvarare af sina älsklingars rättigheter. Man gick till ytterlighet å båda sidor och skref till och med vers för eller emot hundslagtningen. Hundarne sjeifve iakttogo dock under hela kampen den värdigaste hållning. De läto hat och kärlek, dödsdomar eller frisägelser utgjuta sig öfver deras bufvuden, utan att störas deraf. Juste milieu-partiet vann likväl till slut, och frukten var, att hundskatten förböjdes från en till fyra Thaler, hvarigenom en dam sattes mot det fruktansvärdt tillämnade stora blodbadet. — Bref från Panama, införde i Courrier des Etats Unis, berätta att Hr Morel, samme franske ingeniör, som länge förehaft den gigantiska planen att, medelst en kanal genom Panamanäset, förena de båda verldshafven, olyckligtvis hittills icke sett sig stark nog att lägga hand vid arbetet och den preskriptionstid, som blifvit honom lemnad af regeringen på stället, med slutet af Maj gått obegagnad till ända.