drar det (skär af en dufvinge); ursäkta mig min fru ... jag hör er! Den fremmande. Jag är fru de Bussieres. -.-. Edmond (tappar knif och gaffel). Min Gud? (afsides) Mathildas tant! hvad skall det betyda? Fru de Bussieres. Jag reste från Paris i morse ... Knappt anländ till det hötel der jag ämnade hvila öfver natten, mottog jag ett bref, som jag vill lämna er att läsa. (lemnar honom ett bref). Edmond. Från Mathilda! (läser). Hotellet Europa, d. 4 Oktober klockan 9 på aftonen, (för sig) skrifvit för en knapp halftimma sew... Fru de Bussieres. Aldeles! Jag skall, om jag får lof, läsa det. (läser) Min tant, min andra mor! rädda mig ... det är en brottslig som skrifver detta, en brottslig som icke har något annat hopp än er. Bedragen af en pensionskamrats råd, af mina romaneska ideer, af min oerfarenhet, har jag älskat — nej, jag vill ej profanera detta heliga ord, har jag trott mig älska någon, förleddjaf mitt hjerta, ty jag trodde mig finna bos honom snille, älskvärdhet och mod ... allt existerade endast i min inbillning. Jag kände honom inte ... Men jag behöfde endast lära känna honom och min illussion var tillintetgjord ... Edmond. Hvad vill det säga? Fru de Bussieres (fortfor). En enda dag har varit nog att lära känna honom. Denna morgon till bad ... nu afskyr jag honom ... heldre döden än lefva med honom. Edmond. Nog min fru, nog! Fru de Bussteres. Jag har gjort som ni, min herre, jag slutade icke detta bref, ... jag ilade till min brorsdotter .--. Jag slöt henne i min famn ... jag känner alla detaijer af er bekantskap och denna resa ... Jag vill icke säga er allt hvad jag tänker om ert uppförande. Man ban ursäkta en ung, oerfaren flicka; men er min herre, som sökt bortföra henne ... en rik arftagerska ... kvappt sexton år!