UTRIKES. LORD JOHN RUSSELLS ADRESS TILL VALMANNEN I CITY. Redan förut hafva vi omnämnt denna adress, som väckt så mycket uppseende i England, och som sprider ljus öfver motiverna för den Whigska ministerens handlingssätt, på samma gång den blottar svagheten af dess halfmesyrs-politik. I de förhållanden hvari Engelska folket sig befinner, torde den möjligen tillfredsställa den mera moderata delen af folket. Attden deremot icke allmänt gillas inses lätt; men då den är af så stort intresse, hafva vi trott oss böra meddela den fullständigt, äfvensom några anmärkningar, hvilka, som man säger, slå spiken på hufvudetp. Adressen lyder som följer: Gentlemen! Jag ber Eder emottaga mina uppriktiga och hjertliga tacksägelser för den heder J visat mig genom valet till Eder representant i Underhuset. Jag skulle hafva gjort detta förr, om jag icke ansett mig böra förklara inför Eder den bana, som valens allmänna utgång nu gör det till en pligt för mig att fortfarande följa. Tör att göra detta klart och tydligt, nödgas jag skåda tillbaka på några föregående tilldragelser. I början afsistförflutna året, då en förklaring angående bristande förtroende till ministeren föreslogs, tillkännagaf jag tydligen den mening, att ökade skatter måste föreslås, för att bestrida landets ökade utgifter. Då i år statsräkenskapernas resultater kunde kännas, hegrundade H. Maj:ts ministrar allvarligt den olikhet som befanns emellan statsinkomsterna och statsutgifterna, och vi funno atl de nya beskatlni.garna icke vorv tillräckliga att fyla statsbristen. Vi ansågo oss, med nödigt afseende på nationens ära och säkerhet, icke kunna minska landets försvarsanstalter till lands och sjös Mcn då vi omsorgsfullt betraktade handelsförhållanderna, kommo vi till den öfverlygelse, all gerom prohibitionernas upphäfvande och ala inskränkande åtgärders afskaffande, det kunde blifva Möjligt att fylla skaltkammarens bechof, och att på samma gång betrygga de arbetande klasserna om större tillgång på Uf: förnödenheterna, till stadiga och billigare priser. Det första steget som i detta hänseende föreslogs, var att gifva våra kolonier en större handelsfrihet; och under debatten öfver denna angelägenhet, straxt före påsktiden, trodde jag mig böra vitsorda, att kabinettet beslutat sig att tillämpa samma grundsattser till hela vårt handels-väsende samt att det redan hade förberedt propositioner, för alt bringa saken i gång. Oaktadt denna förklaring, har det blifvit uppgifvit att våra ekonomiska och financiella planer endast blifvet, föranledda af det nederlag vi