Aftonbladet – 6 augusti 1841, sida 3

Ni har hästar som ni håller på för andra och till jevis härpå såg jag dem sjelf i stallet . . .cPostiljonen. De äro för stora posten; dem kuna vi icke ta. Edmond (med befallande ton). Gör ingenting, spänn för dem genast. Den unge mannen. Det är omöjligt. Postiljoren. Jag skulle förr spänna för er sjelf. Edmond (uppbrusande). Hvad nu, hvad skall lylika näsvisheter betyda? Jag skulle . . . Matilda (från vagnen). Af nåd, Edmond, lugna er! Dn unga mannen. (till postiljonen.) Etienne iu har förolämpat herrn och du borde vara höflig mot alla . .. Edmond (hotår dem). De kanaljerna veta inte hyad som anstår dem . . . men jag skall lära dem veta hut jag! Den unge mannen. (med köld). Inte så högt orre . . . gör inte så mycket buller ... om ni nte fått upprättelse af mina ursägter . . . Edmond (högt). Nej det har jag visst inte... och om det vore någon, som man kunde tala med utan att kompromettera sig, så skulle . . . Den unga mannen (altid lugnt och höfligt). Hyad det angår, herre, . . . så är jag väl inte annat än, son till en postmästare, men jag har varit officer . ... Edmond (förvånad). Den der! Den unge mannen (öppnar syrtuten och visar hederslegionsbandet). Här har ni bevis på att jag sett den, som varit lika farlig som ni. Edmond (med en afböjande ton). Jag vill visst inte bestrida det, min herre . . . och vore inte den personen jag har i sällskap och som jag inte kan öfvergo . . . j;g säger, vore jag inte tvungen att fortsätta resan . . . . ZDn uwnye mannen (sätter sig lugnt och fortfar att röka sin cigarr). Som ni behagar! Edmord (närmar sig vagnen). O Mathilda vore inte ni!... Men pi inser väl, att då vi hvarje ögonblick vänta att er tant skall komma öfver oss, vore det omöjligt att ge sig in i ett gräl, som skulle uppehålla oss ännu längre. l Mulhilda (kallt och ironiskt). Ni har rätt... Jag tackar er för hvad ni gör för min skull... fast det varit öfverflödigt ty der kommer hästar.