Aftonbladet – 6 augusti 1841, sida 2

sig lagar af sånt der folk .... (Till postiljonen) Gå din väg och lemna oss i fred! (Till den andra.) Kör och låt gå sen! Första Postiljomen. (Till kamraten.) Kör som du vill. Man behöfver inte göra sig så mycket besvär för en handelsexpedit, som reser bort med en dansös. Edmond. (Tittar ut ur vagnen.) Hvad säger han? Mathilda. (Högröd af vrede.) Ni, hör min herre ... blottställa mig för en sådan skymf! Edmond. (Under det vagnen rullar bort.) Håll postiljon, .... jag skall lära din lymmel till kamrat att vara höflig, jag. Mathilda. Nej, min herre, det är onödigt att stanna och uppehålla oss ännu mer för sådant der. Edmord. Olyckligtvis kan man inte kompromettera sig med, att inlåta sig med en dylik; jag skulle min själ eljest lära honom .... men det är en lexa för framtiden .... Jag har varit för frikostig mot dem .... och hädanefter skall jag betala efter den nya taxan, en och en half francs. Mathilda. På det man måtte få skymfa er på nytt ...Edmond. (Uppbrusande.) Jag har lust att se det .... Jag skall klaga hos generalpostdirektörn .... jag känner honom .... jag har spisat med honom hos hr Montbel .... Vi lefva dessutom i ett konstitationelt land . . .. vi hafva lagar och man måste ställa sig dem till efterrättelse . . . . Mathilda. (Ironiskt.) Ni har rätt . .. man vinner alltid derpå .... Edmond. (Som förut.) fom ni säger. (Efter någon tystnad.) Det är en ful stad, Melun. Mathilda. (Kallt.) Mycket ful! Edmond. Den tar aldrig slut heller! Mathilda. Nej; och postiljonen kör så sakta. (Hon gäspar.) Edmond. Man måste sofva. Jag ser, ni är böjd derför. Mathilda. Kanhända! (Gäspar mera.) Edmond. Ja, genera er inte. (För sig.) Det vore bra, då slapp jag underhålla konversationen. (Bo traktar henne, under det hon sofver.) MHonär vacker så der.... ett charmant ansigte, ett frapperande utseende, och ett så romantiskt hufvud . ... det är behag ligt. Men bara något för mycket envis och häftig .... men det är inte hennes fel; man uppfostrar dem så