Aftonbladet – 5 augusti 1841, sida 1

tit; låt oss se efter på marchratan hvar vi kunna få äta frukost. Mathilda. Ät hvar ni vill, det bryr jag mig inte om. Edmond. Det är inte likgiltigt, ty på en resa känner jag ingenting vigtigare än frukosten, om icke middagen, och jag ser intet lämpligare ställe dertill än Melun. Der äro vi klockan på slaget tio, stanna der till klockan elfva, och om jag icke räknat orätt, kunna vi, utan att fatigera oss, i afton vara i Sens. Mathilda. I Sens säger ni? Edmond. Ja, nästan trettio mil från Paris. Mathilda. Ack min Gud! Edmond. Hur är det fatt? Mathilda. Jag kommer ihåg att min tant reser till Lyon genom Auxerre. Jag skref er ju till derom. Edmond. Ja. Mathida. Och hon tänker hvila första natten i Sens. oo Emorvd. Ar ni säker derpå? Mathilda. På hotellet Ecu de France. Jag kan icke tvifla derpå, ty hon skref och beställde rum med posten. Hon är således i detta ögonblick på samma väg som vi. Edmond. Men det är imedlertid denna väg som går till Italien. Man har sagt mig det. Mathilda. Men det är också vägen till Lyon. Edmond. Tror ni det? Matnilda. Ja visst. Edmond. Då finns det ingen annan väg och det är inte mitt fel. Är det inte så, postiljon, det finns ju ingen annan väg till Italien? Postiljoncen. Jo herre, det är en genom Bourbonnais, och kanhända ännu en annan. Mathilda Hör ni det. Edmond. Kunde jag veta det? Mathilda. En karl bör veta det.