Aftonbladet – 4 augusti 1841, sida 3

Article Image
presa till Tyskland, dit du ej kan följa mig; du må;ste derföre resa med din tant... hon vill ta dig omed sig till sin vackra egendom i närheten a? Lyon. — Du får der göra bekantskap med hennes pfamilj, hennes söner, och jag önskar att bland dina kusiner, som man sagt mig, skola vara rätt ,hyggliga, måtte finnas en, som lyckas behaga dig, soch den jag en vacker dag får kalla min måg. Edmond. Hvad var det jag sade? HMithilda. Hvad kunde jag då annat görs, än underrätta er om den fara som hotade mig! De: var då ni väckte förslaget att fly till Italien, hvarom jag ej ville höra talas; men Corinna, som är förnuftigare än jag, påstod att här ej gafs annat medel; att det var ganska naturligt, att alla unga flickor gjorde på lika sätt då de misshandlades, och alt hon hade i England två kusiner, som RMisig genom samma utväg. andra sidan åter förskräcktes jag vid tankan att icke få se er, att nödgas lemna Paris och begrafva mig i en ödslig landsort... med ett ord, hon öfvertalade mig.... Men nu återstod verkställigheten af detta stora förslag, och hör på huru vi gingo i land dermed. Edmond. Låt höra! Mathilda Min far borde resa i går, den 3:dje, till Tyskland och min tant i dag, den 4:de, till Lyon. Jag stkref till er.... Edmond. Det enda bref jag fått från er hand. Jag bär det här på mitt hjerta. Mathilda. Ni svarade mig, att ni skulle vänta mig denna morgon utom Paris nära Contlans med en resvagn. På Corinnas inrådan begärde jag att få gå ut ur pensionen, för att ta afsked af min far, för att i god tid vara hos min faster... Edmond. Tänkte ni det? Mathilda. Hör då! Då min far lemnat Paris, skref jag till min faster, att vi förändrat plan, att jag nu bestämdt inte kunde skilja mig från min far, som tog mig med sig, och att hon finge resa utan mig. ... Edmond. Förträffligt! Er far tror er vara hos jer tant, hon tror er vara med er far. Denna lis skall göra, att man icke upptäcker oss på länge Af små pensionärer var det icke illa anlagdt. ! Mathilda. Ja, Corinnas har snille, inte sannt? Men jag — jag var flere gånger i beråd att afstå

4 augusti 1841, sida 3

Thumbnail