lor, ett sådant meddela vi följande framställnin af deras id, som finnes i skriftens inledning pIngen bestrider, att ju menniskans karakter ofti grundlägges mycket tidigt, ja, tidigare än mångel anar. Det är eftast i barndomen de intryck emot tagas, som sedermera, om de ej erhålla en gad oci nyttig riktoiog af någon faderligt ledande hand, kun na medföra följder, skadliga för hela den öfriga lifs tiden. Englands brottmils-historia innehåller iek sällan berättelser om grofva brott, begångna af barr vid 8 å 40 års ålder. Till förekommande af dett onda, trodde stiftarne af det ifrågavarande systemet att uppfostran borde börjas tidigare, för att kunn: bilda barnets vanor och sinnelag från spädaste bara domen, och för att i tid kunna rätta de moralisk: fel, som et försumligt eller oförståndigt behandlan de snart skule göra obotliga. Så länge leran ä mjuk, tager den hvad intryck, den formande hander vill tilldela henne: sådant är äfven förhållandet mec barnet, som ifrån 2 till 6 år med mera lätthet hböje: sig efter hvarje uppmaning till det goda, än det gör då det hunvit till en högre ålder. Emot detta system har man anfört, att det är er crimlighet vilja bibringa undervisning åt så späda barn, som de, hvilka här äro i fråga; men ända målet med Småbarn-skolor är icke att meddela å barnen verkliga kunskaper och öfverlasta deras min ne med en mängd ord och saker, hvaraf de ej för stå eller fatta hälften, och hvilka äro lika snar glömda, som de äro inlärda, utan fastmer att lägga grund till deras framtida karakter, med andra ord: att bilda hjerta! först, och sedan tänka på hufvudet Dessa skolor hafva ännu ett ändamål, som kanske ej är det minst vigtiga, och som ensamt, om också barnen der ej lärde någonting. borde vara tillräckligt att intressera för saken hvarje sann menniskovän — vi mena det stora och aldrig nog värderade ändamålet, a:t taga vara på barn, som antingen blifva faderoch moderlösa eller genom föräldrarnes försummelse och oförmåga att efterse och vårda dem, äro lemnarde helt och hållet åt sig sjelfva. Huru otroligt många sådane barn finnas icke i hvarje någorlunda stor och folkrik stad)! Besök våra fångelser och korrektions-inrättningar, fråga efter de derstädes förvarade af laster förstörda brottslingars lefnadshistoria, och man skall snart öfvertygas, att tvåtredjedelar äro sådane, som från spädaste åren varit lemnade utan tillsyn och vård. Föräldrars diliga exempel, och de skadliga sällskaper, hvaruti barn ofta rika, som genom föräldrarnes försumlighet och liknöjdhet tillåtas drifva omkring på gatorna, äro de två förnämsta orsakerna till de brott, som aj ungdom begås. I det första fallet äro föräldrarne helt och hå let utan ursäkt; i det sednare åter, fastän förtjenard2 förebråelse, kumna de någon gång ur: säktas genom deras torftighet eller mindre lyckliga ställning i samhället. För att uppehålla sig och sin familj, tvingas fadren ej sällan, att om morgonen, förrän barven uppvakna, lemna sitt hem, och när han om of! nen kommer tillbaka efter dagens mödor, finner han dem åter i sängen. Hvad tid har ban då at! efterse dem? Han hinner ju ej mera, än att förskaffa dem en icke sällan ganska knapp bergning. Stundom är äfven hans arbetsförtjenst otillräcklig. att uppehålla en talrik familj, och modren ser sig då tvungen att också söka arbete utomhus. Derigenom erhålla slutligen barnen antingen tillåtelse att drifva omkring ute, eller ock lemnas de under uppsigt af någon annan lika fattig grannqvinna, hvilken dels af försumlighet, dels af oförstånd, dels för egna göromåls skull, vanvårdar, så väl sina egna, som de främmande barnen. Detta är ingen öfverdrifven målning; dagliga erfarenheten besannar den. Vi hefva ännu en annan olägenhet i Sverge att iakttaga, som väl icke kan förekommas, medelst inrättande af Småbarn-skolor, men dock icke bör förgätas. Härmed menas dessa alla år i Tidningarne förekommande bjertskakande berättelser om huru den och den Torparen, Inhysesmannen eller Hemmansägaren gått ifrån hemmet och läsit in barnen och när han kommit åter, har han funnit barnen skadade, förstörde eller till och med innebrända och kojan uppgången i rök, hvartill barnen genom oförståndigt umgänge med elden varit orsak ). Med ett sådant olyckligt tillstånd för ögonen, bör icke den, som är lyckligare lottad i samhället, ömma för dessa beklagansvärda barns öde, och genom att i tid taga dem under sitt beskydd, rycka dem från förderfvets afgrund? Hvad bättre kan väl erbjudas dessa varelser, i stället för det stundom mindre trefliga hemmet, än en tillflyktsort, der de finna någon ersättning för den tillsyn och omvårdnad, som de i fädernehaset saknat — en tillflyktsort, der endast kärlek och ömhet möta dem, der alla deras kroppsoch själskrafter blifva stärkta och utvecklade, der nyttiga vanor försäkras, der en god riktning gifves åt deras tankar och böjelser, och första grunden lägges till en sann moralisk och fysisk uppfo) Enligt the English and Foreign School Societys tryckta årsberättelse för år 4832, skulle ensamt i London uppväxa 430,000 barn utan uppfostran. ) Bland de tusendetals exempel, som härpå skulle kunna anföras, vilje vi blott nämna ett enda, som nyligen timat: Den 40 sistlidne December tilldrog sig i Bygdeå socken och Rikleå by af Westerbottens län den olyckshändelsen, att Fältjägaren Höks rotestuga, derifrån hustrun under manpnens bortovaro begifvit sig ut i byn, samt utan ptillsyn och med eld å spiseln lemnat hemma depras trenne barn, af hvilka det äldsta var omkring fem år gammalt, råkade i brand, hvarvid alla tre pbarnen blefvo lågornas rof. Se Stats-Tidn. för d. 45 Febr. 41841.