SS PostirjonenNej, herre; det tillhör en bra och nederlig man, en gammal embetsman. Mathilda (drager sig tillbaka i hörnet af vagnen). fag vet hvem det är . ... Edmond. Ni känner honom? M thilda. Nej, men jag har hört talas om hoom ... Det är en utmärkt redlig man. Akta, tt ingen får se mig. Edmond. Var utan fruktan. Jag märker ingen . . Kör på postiljon! (Postiljonen drifver hästarna i galopp och vagnen rullar bastigt fram på en jemn väg och under en vacker Oktober morgon. a Edmond. Nu, söta Mathilda, då ni något lugnat ?r, sög mig, huru det lyckades er att slippa ur pensionen och ifrån er far? ty jag vågade knappast hoppas det och ännu begriper jag det ej. Maihilda. Åh, jag har mycket att säga er derom, ty hittills hafva vi ju knappt fem minuter kunnat talas vid. Hvad söm först gjorde mig olycklig rar förlusten af min mor, medan jag ännu var barn. Min far, som var handlande i Lyon och bodde der med sin syster och hela sin familj, kom att bosätta sig i Paris, emot min tants tillstyrkan, egentligen för att kunna ge mig en lysande uppfostran, och sedan för sina affärers skull. I det sednare, åtminstone lyckades han, ty efter hycd man påstår, är han mycket rik. Edmond. Det tror jag väl, han är en af Frankrikes största kapitalister. Mathi!da. Han hade satt mig i en förträfflig pension, men kom blott sällan att hälsa på mig, och tillät mig icke gå ut efta, också hade jag mycket tråkigt der. Lyckligtvis gjorde jag bekantskap med Corinne Desparville, en ung flicka, som blef min förtrognaste vän. Hon var något äldre än jag, och gaf mig råd i åtskilligt. Vi voro oskiljaktiga. Vi hade hittat nyckeln till fruns bibliotek. Edmond. Hvilken fru? Mäitlhilda. Vår pensionsförestånderska. Hon kallas allmänt frun af oss. I detta bibliotek funno en mängd olika böcker. Då de tillhörde frun, kunde vi ju gerna läsa dem! också var det vårt enda tidsördrif. Vi togo dem med oss i vår kammare; det var några, som jag läste om flere gånger. RAåmand. Hvilka då?