ENLEVERINGEN. DIALOG AF EUGENE SCRIBE. 1. (Stora vägen från Paris, mellan byarne Conflaus och Carridres. En tesvagn med tvänne hästar har stannat vid en maonaabild, som sår invid vägen. — En postiljon sitter på ena hästen och hvisslar en liten visstump. En ung man, klädd efter sista modjurnalen, issvept i en kappa, promenerar af och an på vägen och ser än på sin kloeka, än tillbaka åt Paris) Edmond. Jag ser ingenting... hon kommer icke! (med otålighet) hon skall inte komma, (till postiljonen) hvad är klockan? Postiljoner. Klockan slog nyss fem i Conflans. Edmond. Vänta, ... jag kan inte dröja längre, (han spatserar kors och tvärs på landsvägen.) Jag må vandra här af och an bäst jag vill, tiden löper inte fortare ändå (stannar vid vagnen). Postiljon! Hvad heter det der vackra stället, hvars park sträcker sig ända hit? Postiljonen. Slottet Bercy; det tillhör herr de Nicolai. Edmond. Och den stora byggnaden vid stranden der? Postiljonen. Erkebiskopens sommarnöje; straxt bredvid ligger seminarium. Der uppehåller sig en hop spefoglar, som trifvas ganska väl. Edmond. Hvilka då? Seminaristerne? Känner du sådana? a . Postijoner. Ahja; sådana finnas öfverallt och det är rätt lyckligt, ty alla vägar i deras granskap äro väl underhållna; man löper inte fara att köra omkull der. Jag haren bekant på seminariet i Confans... son till Jean, spannmålsbandlaren, som nyss kommit dit; han får bo och lefva fritt der, och har ingenting att göra; det är mycket bättre än aut vara postiljon. Edmond (ser på sitt ur. Min klocka måtte stannat. — Postiljon! Hvad är klockan. Postiljonen. Tusan, nu är det tredje gången herrn frågar mig hvad klockan är ... hon slog nyss qvarten, och se der komma svartrockarne ut från seminarium, (till hästen) åhå grålle, vill du bålla dig, han blir alltid rädd då han får se dem. Tag af er batten herre, tag af er hatten