Aftonbladet – 3 augusti 1841, sida 3

ken sjelf börjat sin bana som barberare, och Sultans andra svåger, en Cirkassier, hade blifvit köpt på slafmarknaden. Ur Chosrews manliga-harem hafva trettioåtta vackra ynglingar uppstigit till Paschavärdigheten, och då man på de flesta stordignitärerna af denna högre aristokratien kan förete inköpspriset på torget, är det lätt att föreställa sig, huru landets administration och armåernas kommendering måste vara beskaffad. Mahmud bemödade sig under tretton år, att i sin nya arme ingjuta en Europeisk anda, hvars betydelse han icke ens sjelf gjort sig ett begrepp om, och det var en ödets skickelse, att han icke sjelf upplefde sin omogna skapelses tragiskt-komiska ända. Det genom kostnadsbesparingar så förföriska Preussiska landtvärnet hade locsat den nyhetslystre fursten till efterapning, utan att han besinnade, att första vilkoret för ett dylikt system var en redan på förhand organiserad stående här. Man började der man bort sluta, och följden var att, genom den godtyckliga I soldatpressningen för landtvärnet, den stående hären blef beröfvad medlen för sin tillväxt, och begges beIhof blefvo fyllda på samma sätt, nemligen ganska illa. En rättvis konskription är likväl otänkbar i ett land, der statistiska kunskaper icke existera och rekryt-levereringar indrifvas godtyckligt af paschalikaterna. De kunna icke ernås på god väg, utan man anställer derföre formliga hets-jagter, dervid yngllingarne söka undandraga sig, antingen genom flykten eller till och med genom öppet nödvärn. De obemedlade bringas alltid i fjettrar till sin förhatliga bestämmelse, då deremot lösköpningen af dem, som äga något att betala med, utgör en ganska riklig inkomstkälla för guvernören i provinsen. Åldern kontrolleras icke, och kan det icke heller, då det icke gifves några nativitetstabeller ; man ser således ganska ofta tolf års barn stå på post. I anseende till Österländningarnes antipathi mot halsdukar och stöflor, träffar man ofta soldater, till och med officerare, barhalsade och barfota. Schildtvakterna lägga antingen sitt gevär ifrån sig eller stöta de bajonetterna i taket i vagthuset och låta geväret hänga derpå. Desertion hör till ordningen för dagen; hemlängtan gör, att man ofta ser hopar af dessa barnsoldater sitta tillsammans och gjuta strida tårar, och att de begagna hvarje lägenhet att undandraga sig oket, visar bäst slaget vid Nisib, der 5900 kurder gingo ur linien och spridde sig i bergen. Sedan Porten nu förlorat sina bästa provinser, skall den icke så snart kunna fylla de stora behofven för sin stående här. Hvad har Turkiet då vunnit på sin reform eller rättare sagt på sin armås reform? Då under de fordna förhållanderne, utgifterne af statskassan voro ytterst ringa och chefer och soldater aflöntes genom länderier, hafva de deremot genom den nya organisationen stigit till en alltför mycket tryckande höjd, och genom brist i rättstillståndet, genom jordbrukets fruktansvärda aftagande, genom regeringens tvångsköp och myntförsämring, men i synnnerhet genom tjenstemännens gränslösa utpressningar, är all kredit tillintetgjord i Turkiet, och sättet för armtens underhåll visar sig lika problematiskt, som det är visst att den kejserliga skatten är uttömd, och att en bankrutt står för dörren, — — — — — — — Samtlige officerarne bo i kasserne, stabsofficerarne i de fyra hörnpaviljongerna, subalternerne i egna kammare mellan sina kompagnier. Om detta leder till något gagn för tjensten är att betvifla; amalgameringen af ämnen, som dessutom äro olikartade, befordras endast genom samboendet, och huru liten makt officerarne ega, ser man så mycket oftare, som de äro nödsakade att formligen bedja sina underlydande om några tjenster. aMin vän, gör mig den tjensten att i dag göra vakten för mig, och dylikt, hör man dagligen; och om detta också låter humant och beskedligt, äro likväl, inom militären, alla tecken till svaghet förkastliga. Alla elementer som skapa esprit och disciplin, saknas helt och hållet, och någon högre instruktion, förtjenst och erfarenhet, såsom grund till högre befattningar, kan så mycket mindre komma i fråga, som de underlydande, såsom öfverallt i landet, måste tjena sina förmän för tillfredsställandet af en naturvidrig passion. — — Seraskiren utnämner officerare till majorsgraden och upprättar förslag till de högre befordringarne. Man skulle tro att de i Wien, Paris och Berlin uppfostrade Turkiske officerare skulle göra hastiga framsteg inom armåen, men just motsatsen eger rum. Vetenskaplig utbildning och andligt sträfvande äro här fel. Den Turkiske officern känner man endast genom det tecken, som hänger kring halsen på honom. För öfrigt bär han jacka och går barfotad, så väl som den simple soldaten, från hvilken han sällan skiljer sig genom någon bättre hållning, men ännu sällsyntare genom något högre vetande. Få äro undantagne härifrån. Årtilleriet är upplöst, och i krigsrådet delibererade man i trenne veckor öfver huruvida man från Dardanellerna kunde skjuta med glödgade kulor, i stället för att tänka på att komplettera den slagna armån, om hvilken man bekymrade sig så litet, att man alls icke visste hvar den stod, då man måste skicka den penningar. Armåen befann sig imedlertid ganska bra häraf, och skulle uti denna äkta turkiska ——— AE ——————A — RR —— —