Aftonbladet – 3 augusti 1841, sida 2

hade revolutionens hydra blifvit qväfd i lindan, om ej Klarmanskan stuekit sin tunna näsa ut genom en sönderslagen ruta och ropat: Rådstuguvaktmästare, stå inte der och predika, utan slå ihjel packet och kör dem åt bh—te; kom sen in och ta en sup. Denna uppmaning till kraftfullhet hade alldeles motsatt verkan mot den beräknade; folkhopen blef icke förskräckt utan endast retad, och en mängd projektiler, hemtade från gatan, baglade mot den disciplinerade styrkan. Jag såg då en af de upproriskes hop springa efter en närstående skottkärra, och dermed ställa sig vid ett gathörn. Tänk att de äro försigtige likväl, tänkte jag; de rusta sig i ordning till strid, men bereda sig äfven på ett nederlag; jag ansåg nemligen skottkärran vara ämnad till de sårades transporterande från valplatsen. Rådstuguvaktmästaren och. hans trupp, som genom den direkta förolämpningen blifvit retade, ryckte några steg närmare, och nu greps anföraren af en riktig bärserkar-vrede. Han befallde sina underlydande fälla korsgevären och rusa mot folkmassan; hugg,, skrek han, och stick ibjäl hvarendaste en, som icke lyder och skingrar sig i ögonblicket; borgmästaren har befallt, att de upproriske skola nedhuggas.. Rådstuguvaktmästaren, den tappraste bland de tappre, rusade vid dessa ord sjelf före sin trupp, ensam mot den öfverlägsna fienden och hann nära in på den och tillika långt ifrån sina trupper, som svinfylkade, (eller, såsom det också heter, i falang) med långsamma steg följde honom. Detta strategiska fel, som ofta begås äfven af de största härförare, observerades straxt af revolutionären med skottkärran; knappt hade nemligen rådstuuvaktmästaren hunnit förbi honom, der han stod i gathörnet, förrän han sprang efter, körde med en förvånande behändighet skottkärran mellan benen på vår Murat, så att denne förlorade balansen och satte sig i åkdonet, som i stark fart rullade framåt gatan och midt igenom folkhopen,