Aftonbladet – 3 augusti 1841, sida 1

rande Stallning, och 1 nyUVKetL tal serdeles Iorgripliga saker förekomma emot spanska regeringen. Innan densamma vidtog de ifrågavarande åtgärderne, i anledning af detta tal, afgaf konseljen till Espartero ett betänkande i ämnet, hvilket är ganska märkvärdigt, så väl för de sunda och rigtiga grundsatser i afseende på presterskapets ställning till staten, hvilka deri förekomma, som äfven derföre, att i sjelfva det katolska Spanien dylika åsigter framställas. Det bevisar, att den nya tidens ideer äfven börjat fatta rot hos Spaniorerne, ehuru alla förbättringar i deras sambhällsbelägenhet ännu mäktigt motarbetas af ett fanatiskt presterskap och en rå massa, hvars handlingssätt det bestämmer. Vi meddela här nedan en öfversättning af det ifrågavarande betänkandet, som lyder sålunda: aFienderna till de lyckligtvis beståndande institutionerna och de af folket så lifligt önskade reformerne betjena sig listigt af alla möjliga, af dem sjelfve påbittade, förevänningar, för att anfalla de förra, och hindra eller fördröja de sednare. I förtviflan öfver att se det inbördes kriget med ära slutad, och att derigenom tiden kommit för det konstitutionella systemets befästande och verkliggörandet af de vigtiga förbättringar, som skola upplyfta Spanska nationen till den höjd af välstång och ära, hvartill hon är kallad, söka dessa menniskor att gcnom de sista ansträngningarna af sin vanmakt upptända ett nytt krig — ett krig värdigt medeltidens århundraden, men som skulle vara en anakronism i det 49:de seklet I den höga, heliga religionens namn skulle de vilja förnya blodscener, som denna religion fördömmer. Icke som skulle de, hvilka påstå det, verkligen tro att Jesu Christi religion vore skymfad och förfördelad i sina dogmer, eller i den vördnad och högaktning, som bon förtjenar; icke som skulle de tro, att våra reformer öfverskredo hvad den högsta verdsliga myndigheten har rättighet till — nej! utan med afsigt förvex ande den yttre disciplinen med trosläran, presterskapets och konungamaktens gränser, misskännande furstens makt uti alla jordiska angelägenheter och döljande sig bakom religionens mask, går deras bemödande ut på att skaka staten och störta den i oroligheter, icke för att upprätthålla religionen, hvilken icke är i fara, icke för att försvara en religion, som hvarken blifvit angripen eller skymfad, utan för att förnya missbruk, som strida emot den anda af fattigdom, jemnlikhet och försake!se, som framlyser ur Evangelii högå urkund. Så snart vägen till reformer och förbättringar öppnades, efter det absolutismens ok blifvit krossadt, insågo de, som hittils lefvat af missbruken, att dessas slut nalkades; de uttänkte genast planen till omstörtningar, och gjorde, så vidt de förmådde, nedriga försök till dess utförande. Biskopar, som förbundit sig genom aflagda och förnyade eder, biskopar, som, äfven utan bandet af sådane eder, af pligt och samvete voro förbundna till trohet och lydnad emot den höga Drottningens af Spanien regering, öfvergåfvo sina stift, upptände och gåfvo näring åt det brodermördande kriget, hvilket derefter blef skådeplatsen för deras brott cmot pligt och under det de på det snödaste sätt missbrukade sina embetens makt och det inflytande, de trodde sig äga på församlingarna, upprörde de på tusende sätt tvedrägten, hvarvid de icke glömde att på samma gång väcka religiösa tvifvelsmål, hvilka oroeade och ängslade samvetena. Ett ansenligt antal andlige följde dessa prelaters förderfliga exempel, och understödde, så mycket det stod i deras förmåga, deras emot evangelium stridande stämplingar. Men Spanska folket, alltid redligt och genomskådande deras stämplingar, som: ville missbruka dess lättrogenhet förblef troget, lydigt och fast i sir tro, och tillbakavisade de ingifvelser, medelst hvilka man ville göra det till verktyg för dess egen ruin och för de sjelfviska ändamål, som sökte dölja sig bakom ett låtsadt nit för religionen. Outttröttliga i sina föresatser, afstodo de, som hyste dessa afsigter, icke ens derifrån, då de sågo sina förehafvanden tillintetgjorda. De förbundo sig med den romerska curian, och genom lögnaktiga berättelser erhöllo de der en stödjepunkt för anstiftandet af nya stämplingar. Deras enträgna begäran har man att tillskrifva den helige fadrens bekanta tal i hemliga consistorio, den 4 Mars innevarande år. Högsta domstolen har redan karakteriserat detta dokument såsom högligen förolämpande för spanska nationen och dess regering, såsom ett brottsligt angrepp emot detta rikes högsta autoritet, såsom störande de spanska församlingarnes fred och lugn. Högsta domstolen irrade sig icke; den helige fadrens allocution ansågs af uppviglarne och upphetsarne emot regegeringen, i den feberaktiga vansinnigheten af deras mångskiftande inbillning, såsom ett oemotståndligt medel till uppnåendet af deras brottsliga afsigter, och för detta ändamål sökte de laga så, att denna allocution inträffade i Spanien vid den mest lägliga tidpunX, för att derpå kunna stödja sig vid missbrukandet af deras andliga herdekall. I denna afsigt införde de talet på förstulet sätt, hemligt och brottsligt i Spanien, uppläste det sedermera offentligt vid gudstjensten i kyrkorna, vid den heliga messan, och man kan antaga, aw de vid icke mindre heliga än hemliga handlingar inom kyrkan gjorde ett ännu värre bruk deraf; men alla deras ansträngningar voro förgäfves, och det medel, som de ansågo ofelbart för verkliggörandet af deras planer, har vändt sig emot dem, som djerfdes använda det. — Spanien har i sina lagböcker aktade och verksamna lagar, för att hålla presterskapets inbrott på den verldsliga regeringens område i tygeln, och för att kunna tillbakavisa en makts öfvermodiga beteende, som i andligt hänseende är den högsta, men i verldsligt ingenting förmår; för att hindra, att man, under den otillbörliga förevändningen af religion, icke måtte störa det allmänna lugnet; för att tukta dem, som sätta sig tillsammans att störa det. Dessa lagar hafva bjudit spetsen åt de åsyftade omhvälfningarna, för att hälla dem i tygel, visa dem tillbaka och tillintetgöra dem. Anstiftarne och befordrarne af dessa företag hafva blifvit ställda inför rätta och några erfara ännu den straffande rättvisans stränghet. Men äfven härigea Org ss FRIA 0