Aftonbladet – 2 augusti 1841, sida 3

j — Min Gud, min måg är ni redan här? Huru har ni kommit hit? Man har inte hört er vagn köra in på gården. — Det tror jag väl! jag kom klockan half. fem i morse och då sof ni ännu. — Ja visst gjorde vi det. — Jag ville inte väcka någon, utan gick tyst upp på min hustrus kammare, hon blef så rädd, att hon i början vägrade att öppna .... ooo— Det tror jag nog . . då man kommer så der och öfverraskar. — Hon trodde att spanska smyghandlare öfverrumplat slottet . . . stackars barn! Men jag lugnade henne snart åter. Men hur mår ni alla här? — Åh ypperligt! — Ni her väl haft mycket tråkigt medan jag varit borta? Hvad ha ni gjort? — Vi ha haft fremmande ibland ...i går var det mycket folk här. Man spelade wist, boston . . -. — Jaså; jo det kunde jag tro och det är derför jag ämnar gräla på er . . . Ni gör er dotter till en spelerska. — Jag!! — Hon måtte inte tänka på annat än korten . .. ty ser ni, fortfor ban skrattande, ser ni här hvad jag fann under hennes hufvudkudde . Var det inte löjligt, säg? Han visade Ruter kung. . .-. Jag tvingade mig att skratta för att dölja för generalen markisinnans förlägenhet. — Se, se, sade generalen, i det han skrattade allt han förmådde. se, hon skrattar inte, hon är slagen . . . hon känner sig brottslig . .. — Ja mycket brottslig! tänkte jag. I samma ögonblick kommo Henrik och Cecile ned. Vi satte oss till frukostbordet, och liksom aftonen förut, herrskade altid samma köld, samma likgiltighet; men nu var jag liksom litet närmare slug på, huru jag skulle tyda dessa blickar, som undveko hvarandra, dessa stumma ackorder ...