Aftonbladet – 2 augusti 1841, sida 2

dalen, detta jordiska paradis, hvarefter vi anlända till Bagneres; och om pni är rätt trött, om ni vill ha lugn och ro, är det här ni bör stanna och slå er ner. Detta gjorde jag. Under vägen hade jag i en af Lafontaines fabler funnit ämne till en femaktskomedi, som våra politiska förhållanden kunde göra rätt pikant. Jag stannade i Bagneres för att skrifva den. Jag hyrde mig i er vacker trakt ett litet täckt hus med utsigten åt Maintemonsallen. Der tillbragte jag fjorton de lyckligasta dagar i min lefnad, arbetande morgnar och aftnar, och under dagarna genomströfvande det förtjusande landskapet, Campanoch Estonnedalen, med klostret Medowa och St. Pauls Elise. Hvad de rena fläktarna från bergen, de leende dalarna, den varma solen ingjuta helsa och glädtighet! de återskänka ungdomlighet och lugn; ty der på bergens spetsar är allt glömdt, kroppens lidanden, själens sorger. Ty värr finner man dem åter på slättlandet och i städerna der de vänta oss. Mina fem akter voro slutade, jag måste resa och lemna detta vackra land. Jag genomreste den vackra Argelesdalen och staden Lourdes; jag beundrade det vackra kapellet Notre-Dame-de-Betharram, och jag tog vägen åt Pau, dit jag längtade af flere orsaker. För det första egde jag en vän der, en älskvärd ung man, squadronschef vid gardet, som med sin trefliga familj bebodde det Kongl. Slottet i Pau, och jag ville icke lemna södern utan att helsa på dem; och vidare låg i trakten af denna stad slottet Lescar, dit markisinnan och generalen inbjudit mig på några dagar. Jag hade stor lust att återse Cecile och jag for till slottet. Det var af en ganska vacker byggnad, oändligt väl underhållen. Parken sträckte sig ned till stränderna af Gave och från fönstren upptäckte man höjderna vid Jurangon och vid horisonten på 45 mils