(Insändt.) Hr Kammarjunkaren Rehbinder handlade verkigen rätt oklokt då han genom sin bekanta hoelse till Dagligt Allehandas förläggare framkallade en jemförelse mellan hans och medsökanlernes meriter till Hammarkinds domsaga. Hvad offenthghet och fakta ändå äro tvenne goda saser. Hade ej listan på sökanderna kommit fram ill allmänheten, så hade det kanske ändå gått an att försöka drilla saken igenom på ett eller annat sätt; men nu lärer blotta sökandernes namns och förteckningars framläggande inför allmänheten göra det omöjligt att sätta till en af de minst meriterade framför så minga äldre och förtjentare, utan att man derföre behöfver sägs ett enda ondt ord om Friherrn. På köpet kommer nu Freja för i går och har den näsvisheten att angående den omtalade petitionen vilja lem: na en serskild upplysning, att den skall var: inlemnad af förre Landtmarskalken Baron Palmstjerna, hvars namn skall börja listan, samt fö! öfrigt bestå dels af några hans slögtingar i orten dels andra, hvilka af bemälde slägtingar kunna! sammanskrapas. Om så är, så tyckes det hela å nyo visa sig såsom en protektionstillställning till belöning för Hr Rebbinders politiska trohet och tjenstaktighet vid riksdagen, men lärer svårligen leda till något afseende, då man vet, att ett sådant sällan fästes ens vid församlingars enbälliga petitioner vid pastoraters bortgifvande Ins. finner det riktigt vara synd om unga baron Rehbinder, som annars tycks vara en ganska hygglig och sannolikt ingalunda oskicklig tjensteman, att behöfva se sig och sitt namn så ofta lagt under pressen; men han tror att publicisten skall göra sig förtjent af allmänhetens lacksamhet genom en sträng uppmärksamhet icke blott på denna, utan äfven alla andra befordrinvar till vigtiga embeten. ——V HO ERE Mn