Aftonbladet – 30 juli 1841, sida 1

sr RUTER KUNG. ) AF EUGENE SCRIBE. Det var en lysande bal, och ändå sutto de båda och pratade vid kaminen . ... Att sitta och prat: vid sexton år, i stället för dansa! . . . Deras samta måste i sanning vara mycket intressant! Denna tanka ensamt ingaf mig ett stort begär att afhöra dem. Det var illa tänkt, men hvem är nyfikenheten tillåten, om icke en dramatisk författare. Det som är ett fel hos andra är en pligt för honom; han bör lyssna, om icke för annat, för sin profession åtminstore . . . . och dertill voro dessa begge flickor så vackra, så eleganta! I deras hållning, deras blickar låg så mycket behag, så mycken naivetå, de voro så glädtiga, så obekymrade för framtiden, att man icke kunde afhålla sig ifrån att tänka derpå för dem. Den ena, som var blond, talade häftigt med låg röst; den andra med sköna svarta lockar, afhörde henne med nedslagna blickar, sönderplockande en bukett hvita kamelier, dem hon höll i banden! .... Det var tydligt, att man gjorde henne någon fråga . . som hon icke ville svara på, och ett ögonblick derefter upplyftade hon till sin väninna de mörkblå tju sande ögonen, som utan tvifvel ville säga: Jag b. dyrar, min bästa, att jag icke förstår dig! OcI den andra svarade med ett skratt, som jag uttydd så: Narri bara! Jag tror icke ett ord! Det va bestämdt att jag fattat dem rätt, att jag var inne konversationen . . . Men ändå vill jag höra litet på ) Denna berättelse är hemtad ur en liten sam ling af några bland den så mycket omtyck te författarens feuilletons-artiklar, serskild tryckt under titeln Tonadillas, och hvaraf v redan för en längre tid sedan lemnat våra lä sare en annan: Judith, eller operalogen. Ei tredje: Enleveringen, skall följa.