Aftonbladet – 30 juli 1841, sida 1

— Och inte drar spader! — Jag ber om ursäkt . . jag hörde . . . ja menar jag kalkulerade . . .jag räknade de kort?son ått . ... ; — Och imedlertid hade jag förlorat några frase af konversationen, som ännu fortfor bakom min rygg — Älska honom . .. Åhja visst .. . om det ä så . . . om det passar sig så . .. — O detta framför allt! — Verkligen! — Derför vill jag också, att han är nära nog a min ålder, att han har ungefår samma smak, och ungefär samma fel; detta skall göra honom fördrag sam med mina. Hvad hans egna angår, förlåter jag honom dem på förhand, blott han älskar mig, mycke och ingen annan än mig. — Min tant säger att det är omöjligt. — Hvarföre det? Jag skulle älska honom så högt — År du tokig? — Det är ju min pligt, och denna pligt synes mi så ljuf! — Och om han upphörde att älska dig? — Hvad gjorde det? . . . jag skulle ändå älsk: honom . .-. det vore min pligt. — Och om han bedrog dig? — O, det vore döden! . . . Men det är detsamma jag skulle ändå älska honom. — Tre trick förlorade! utropade min medspelare Jag renoncerar mig i hjerterna, min herre, jag mar kerar det tydligt, och ni drar icke en enda gån; hjerter! — Hvad gjorde det? — Hvad det gjorde? Jag sitter med handen ful af små trumf, som nu faller på edra matadorer. oo Och hvad gör det? o— Det gör att herrarne vinna sina tio fiches! — Ack jag ber er om ursäkt, min herre, jag ä blott en skolgosse; ni förlorar för min skull. . . Men, tänkte jag inom mig, jag har förlorat mycke