Aftonbladet – 30 juli 1841, sida 1

mm närmare håll. Värdinnan satte mig itillfälle dertill, i det hon bjöd mig på ett parti wist; jag spelar mycket illa det spelet; det behandlar mig på samma sätt tillbaka,! och derför är jag mycket passionerad för det. Det är en visserligen elycklig passion; det är också endast sådana, som äro varaktiga! Denna gång hade jag likväl tur; wistbordet var placeradt nära kaminen, och ödet eller rättare kortena bestämde min plats framför de begge vackra flickorna, hvilka icke lemnade någon uppmärksamhet åt oss. För dem, vid deras ålder består balen af unga flickor, paryrer, toiletter, dansande och kavaljerer. Wistspelarne räknas icke; de existera icke för dem; de äro fyra öfverflödiga stolar i en salong, — Huru, min bästa, du har aldrig tänkt derpå? — Aldrig! — Icke ens i drömmen? — Har jag haft tid dertill? Jag sofver alltid så godt. — Och din mamma har icke talt derom ännu? — Inote ännu. — Jag har redan afslagit tvänne partier. — Hvarför då? — De egde icke nog förmögenhet ! Jag vill att han skall vara rik . . . än du? . — Jag ville att han skulle vara ung och ega snille. I — Ah, snille, det har ju alla menniskor! Jag lville att han skulle hafva en plats vid hofvet, för att bli presenterad . ... — Ar det allt, hvad du önskar? — Ja visst! . , Jag skulle ha en så vacker toilett Iden dagen . ... — Hvad. tänker du på toillett då det är fråga om att gifta dig? — Alltid! — Och på din man? — Min herre, utropade i detta ögonblick min motI spelare lifligt, ni har då inte spader? — Jo, min herre!