GENREMALNINGAR AF ONKEL ADAM. Vv. TROGEN INTILL DÖDEN! (Slut från gårdagsbl.) Hvem är den der damen? frågade en ung man beväpnad med en dubbelkikare en annan som hade en lorgnett inklämd mellan näsan och ögat; de begge talande stodo just framför mig på amfitheatern under mellanakten? Hvilken? frågade den ena. Den der med guldaxena i cheveluren? Nej, den der vackra menniskar med ett briljantsmycke till venster. Jaså, del är friherrinnan Rosenstam. Aha! sade den andre, är det hennes adoratör som står bakom? Rigtigt gissadt, sade den förre. Jag kastade ovilkorligen en bliek på logen, Clotilda satt der :i hela glansen af sina förföriska behag, och den unga herrn, i hvars sällskap jag mött henne på gatan, stod bakom; hennes ögon glänste af elc och qvickhet. Se der står hennes manp, återtog den ena herrn och pekade långt ned på par. terren, den der i svarta bonjouren, den der skal liga bleka anden; man kan i sanning ej undr: öfver att hon ej längre kunde hålla ut mer honom; han ser rasande tråkig ut,. Men de skall vara en bottenärlig och bra karl, sade der med lorgnetten, en poetisk och känslig själ, har har till och med skrifvit åtskilligt, som blifvi gouteradt. Åh ja, men damerna äro ej nöjds med månskensfurstar eller trånande celadone: hon ser mig icke just så romanesk ut. Jag såg nu äfven den stackars Etienne, som stod der med sin mörka blick oaflåtligen fästad på em punkt i salen, åt en annan sida är