torna mörka, som de merändels äro i vår god hufvudstad. Jag hade knappt passerat Nybro förr än min uppmärksamhet väcktes af ett skarp hundskall, det var liksom ett sådant djur i kort ljud hade begärt menniskobjelp, och ovilkorlig! liksom dragen af en osynlig hand, ilade jag dit Då jag framkom, såg jag vid det dunkla skenet som spridde sig från närmaste lanterna, en hun dels simma utmed en båt, dels stående i båtei försöka att draga någonting tungt ur vattnet hunden gnisslade af oro och emellanåt lät hai höra några korta skall blandade med tjutningar jag skyndade i båten och grep i mörkret efte det föremål, hvarmed hunden sysselsatte sig. Ja; fick tag uti ett rockskört och ansträngde nu all mina krafter att lyfta den förolyckade upp u vattnet. Knappt hade jag lyckats förr än hun den började slicka hans ansigte och händer, oci jag lät det trogna diuret vara väktare till des jag hunnit hemta folk för att bära den olycklig in i närmaste hus. Sedan han blifvit inburen, igenkände jag, d ljusskenet föll på hans bleka ansigte, min olyck lige vän. En tunn blodfragga skummade krin hans mun, men han rörde något på sig, och in om kort slog han opp ögonen; han kunde ick tala, men såg på mig och tryckte min hand til ett tecken, att han igenkände mig. Jag fogad anstalt om att han blef hemburen, och den trogn. Fylax sprang glad och viskande med svanser framför bårsängen. Först efter flere dagar var Etienne så återställd att han kunde tala och han berättade då, at han gått på spektaklet för att ännu en gång f se Clotilda; jag villem,sade han, se om hos benn