Aftonbladet – 28 juli 1841, sida 3

till sitt försvar, att han egentligen endast begått ett formfel genom dessa våldsamheters utöfvande. I anledning af ifrågavarande mål samt isynnerhet af Hr Löjtnantens förklaring, har Red. blifvit upp fordrad att omnämna en annan, för närvarande vid Allbo Häradsrätt, emot samma officer anhängig rättegång, såsom bevis derpå att Hr Löjtnanten rätt ofta skall vara fallen för dylika formfel. Uti skrifvelse till Regementschefen, Generaladjutanten Friherre Wrede, hade nemligen förre Riksdagsmannen Petter Johansson, såsom vald tillsyningsman för tingshuset i Allbo Härad, anmält, av han den 28 December sistlidet år, vid middagstiden, blifvit underrättad, att tingshusdörrarne blifvit öppnade. Som nu häradsboerne hade beslutat, att tingshuset icke finge begagnas till något annat ändamål än till nattqvarter vid kunglig persons resor, då ting ej hålles, samt Petter Johansson flere gånger fått förebråelser för det att Hr Löjtnant Tegner åtskilliga gånger fått begagna tingshuset till pryyjelrum, såsom det heter i skriften, hvilket förhållande likväl varit Petter Johansson obekant, emedan nycklarne varit anförtrodde åt en Fanjunkare Wikström, så hade Petter Johansson anmodat kyrkovärden Bengt Månsson och hemmansegaren Johannes Jonasson i Alfvesta, att åtfölja bonom till tingshuset, hvarvid dörrarne befunnos öppna och nycklarne i. Då de inträdde i salen, fingo de höra i ett a sidorummen jemmer och skrik, samt käpprapp utdelas. Då Petter Johansson närmade sig samt till frågade Hr Löjtnanten, hvilkens tillåtelse han fått att begagna tingshuset till afstraffningsrum (Hr Löjtnanten hade då hållit på att låta genom en korporal Käck afstraffa en karl vid Skatelöfs kompani), så hade Hr Löjtnanten besvarat samma fråga med oqvädinsord jemte en örfil. När denna likväl icke gjorde tillfyllet att aflägsna Petter Johansson, hade Hr Löjtnanten dragit värjan och svängt den öfver Petter Johanssons hufvud, med hotelse att han skulle hjelpa denne derifrån, samt befallt korporalen att häfva ut Petter Johansson. Då denne dervid drog sig tillbaka ut i salen, hade Hr Löjtnanten likafullt fortfarit att förfölja honom samt skuffat omkull honom. Till vittnen om denna händelse åberopade Petter Johansson sina ofvannämndel följeslagare, och anhöll hos Regementschefen om Hr Löjtnantens ställande under Krigsrätt, enär Petter Johansson icke på något sätt skall förolämpat Löjtnanten. På denna skriivelse svarade Regementschef-n, att som saken icke tillhörde Krigsrätts upptagande, så egde f. d. Riksdagsmannen att i ämnet vända sig till allmän domstol, att der göra åtalan bäst han gitte, i följd hvaraf saken sedermera blifvit instämd till Allbo Häradsrätt. Den anförda orsaken, hvarföre Red. blifvit uppfordrad att jemväl omnämna detta sednare mål, är egentligen att, enligt hvad den från en bekant och trovärdig man oss härom tillhandakomne skrifvelse innehåller, missbruk med käpprapps utdelande äfven i öfrigt skola vara nog vanlige vid Kronobergs regemente, hvilket skall haft till följd att ledigblifne rotar derstädes nu mera äro ganska svåra att återbesätta. Insändaren frågar slutligen om detta är rätta sättet att lifva soldatens mod till försvar för fäderneslandet, eller att ingifva kärlek till Konungen och förtroende till befälet. Vi behöfva icka tillägga, att, om en närmare undersökning skulle förete någon olikhet emot de uti den insända kopian af Petter Johanssons skrift uppgifne omständigheter, så skall rum för ett beriktigande lemnas i tidningen. De specialiteter insändaren anfört, till bestyrkande af uppgiften om den stränghet hyarmed det i allmänhet förmenas tillgå vid Kronobergs regemente, anse vi oss deremot ej böra anföra, då de icke äro föremål för rättegång. RR — Mariestad d. 14 Juli. Med hvad begärlighet och förtroende det nya förslaget till Brandstodsbolag för landet omfattas, synes deraf, att å sockenstämma i Hassled d. 42 dennes då detta ärende