Aftonbladet – 27 juli 1841, sida 2

skådeplatsen, hvarifrån de af reformbillen blefvo fördrifna. Gudi vare lof, om Tory-partiet bibehåller sin gamla rustning och icke tillägger någonting nytt till densamma. Dess vapenrock är ännu alltid genomskinlig på de gamla ställena; tidens rost fräter på deras harnesk; deras svärd äro ännu icke renade från det utländska blodet: deras stålhandskar visar ännu de ärr, som demokratien tio år efter var juli-revolution tillfogade dem. De voro starkare i opposition, än de skola vara i spetsen för ärenderna, och jag märker, at! alla radikaler utan undantag fröjda sig åt, alt sir Robert Peel kommer till embetet. Hans styrka ligger i hans karakter, i hans snilles öfverlägsenhet, i hans långa praktik, under de höga funktioner han bestridt; hans svaghet i hans ställning. Sir Robert Peel är den kloke och moderate ledaren af en intolerant och oklok armå. Han skall ha föreseende för de blinde, använda suille för de inskränkta, uppbjuda hofsamhet för de framfusige. Man föreställer sig kanhända, att detta parti, som man benämner konservativa, består af en kompakt, läraktig, af lika tro förenad massa, sträfvande till samma mål, beredd till samma uppoffringar. Man irrar sig. Om denna korps också skulle kunna kallas legion, så är den dock gestaltlös, osammanhängande, såsom politisk korporation. Stridighet i meningar, skarpt uppdragna gränslinier i traditioner, stor olikhet i ursprung, brinnande hat, inbördes groll djupt inrotad antipati, en nästan radikal opposition mellan nyanser, som nu tyckas sammansmälta: detta allt finner man, om man närmare granskar denna förening, som nu förefaller så kompakt. Sir Robert väntar sig utomordentliga svårigheter vid de utkast han förbereder, de lagförslag han söker genomdrifva; men de största hinder skola möta inom hans eget parti, hvilke den gemensamma faran nu förenar, men en seger kanhända skall skaka och upplösa. Tre stora faktioner sluta sig nu till Sir Robert, eller rättare sagdt tolerera honom, utan att älska, ja fastän under det de hata honom: hertigen af Buckingham och den stora jordegare-aristokratien, de Oxfordska Puseyiterna och den andliga aristokratien; lord Roden och de Irländska orangisterna.n