Aftonbladet – 27 juli 1841, sida 1

tysta försäkringar slutades, ty Etienne befalld: hunden lägga paketet ner för den huldas fötter hunden gjorde efter befallning. aBästa Clotilda, sade Etienne, atroheten frambär till dig en gåf va i dag, min trolofvade! Flickan öppnade bråd skande paketet, och en hvit, ytterst elegant me rinoschal upprullades: cAck så gudomligt vac ker, tack söta Etienne, ropade flickan hoppan de af glädie; se Adam huru vacker schal, ha du sett någon dylik? Jag, som nu såg att herr skapet återkommit till jorden, och som gern ville visa att jag ej var förlägen elier förargad (ty jag var just begge delarne) steg fram ur mil gömma, det vill säga vände mig om och gjord front mot de lycklige, ty jag hade blott göm mig framför mig sjelf, steg närmare och börja de att med kännaremine bese den vackra scha len: Törnrosorna äro oändligt vackra och des sa penseer sen sade jag, acochy — jag afbröt al Clotilda, som fått sin älskade i famnen oc ropade: atack, älskade Etienne, tack, tack, tack! och lika många elektriska stötar fick jag, sor skyndade att återtaga min plats vid trädet. Bevars, tänker väl någon hedersam mamsel till och med kanske fröken, som läser hva som hände vid den tiden — bevars hvad de den der flickan lär varit lättsinnig att kyssa ej ung karl, till och med sin fästman i en främ mandes närvaro, det bevisar att hon icke vist iakttaga aqvinnans värdighet. Jag får likvö vid lugnare besinning säga, att i allt detta e låg just något ondt; ty Clotilda och Etienne vo ro förlofvade och det höll just på att lysa sor bäst för dem i socknens kyrka, och hvad de främmande angår, så får jag påminna om att ja